God syn är en avgörande talang om du ska bli en framgångsrik orienterare! Viktigare än god kondition!

Svar till inlägg av Mr Magoo, 2015-03-12 09:57:

Jag vet. Å jag visade på vilket orättviseproblem det medför.

En dispens skulle kunna lösa det. Givetvis då styrkt med läkarintyg på att man har försämrad syn. Dispensen får i så fall bestå i att arrangören får, inte måste, ge önskad kartskala till löparen och att man har rätt att ta ut en extra avgift för detta.

Problemet är bara att synproblem kommer med åldern, på samma sätt som man blir långsammare och risken för skador ökar. Ska man få dispens den typen av handikapp också? Jag är seriös.

Grundfrågan är, kan man anse åldersrelaterade synproblem som ett handikapp?

Om några år (tio år?) så kommer antagligen elektroniska kartor att lösa detta. Man kan då zooma till önskad storlek för att se kartan.

Svar till inlägg av Normalsynt 28-åring, 2015-03-11 08:11:

Du fokuserar ju på nålsögats, kartnormens och kartritarens dilemma. Finns föresten en egen tråd som heter nålsögat som för en tynande tillvaro på grund av att den verkar ha flyttat till denna tråd...

Om kartan inte följer normen finns ingen skala i världen som kanske hjälper dig.
Detta är ett helt annat problem och du som tävlande får väl anmäla arrangören till nålsögat att kartan har brustit.

Det som denna tråd handlar om att vi redan har en perfekt karta som i alla avseenden följer kartnormen och vi har en karta i skala 1:15 000 som är fullt läsbar i tävlingsfart för en deltagare som har synskärpa 1.0.

Tråden handlar om alla som inte följer SOFTs generella kurva på synskärpeförsämring utan avviker från denna.
Precis som en 45-åring kanske behöver 1:7500 för att se samma sak som en med synskärpa 1.0 ser på en 1:15000 eller omvänt att en 50-åring fortfarande har synskärpa 1.0 och hellre vill springa på 1:15000.

Ska vi fortfarande hänvia till diverse synförbättringshjälpmedel som kanske inte alla klarar av eller ska vi även tillåta arrangörer att erbjuda annan skala till enskilda individer så synförbättringshjälpmedel ej behövs ?

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-03-11 20:30:

Grattis! - eller inte? :)

Svar till inlägg av old, 2015-03-11 17:11:

Jag orkade! :)

Svar till inlägg av amatörkartritare, 2015-03-11 19:16:

I ett normeringsarbete vill man inte ha för många kockar. Eftersom en norm innebär att kompromissa kommer i vilket fall inte alla bli nöjda, så blir man för många kommer man inet ens kunna enas. Därför bjuds inte alla in i arbetet... antar jag!

Svar till inlägg av old, 2015-03-11 17:11:

"Nålsögat är definitivt ingen framgångsväg för svensk kartritning!"
Nålsögat testar om kartan är ritad enligt normen. Du kritiserar alltså normen.
Det är dags att diskutera den nya normen. Det finns inget publicerat om den förutom ett första utkast. Är den hemlig tills den blir beslutad? Bör inte kartritare och (elit-)orienterare få ha synpunkter?

Svar till inlägg av Andreas Oxenstierna, 2015-03-09 16:58:

Ser jag ett mönster?
Möjligt att du har rätt angående storleken på rasterpunkter (LPCM är det väl i normen). Tittade på en karta från 1977 med gott om ytor med endast fyra rasterpunkter och de ytorna är faktiskt väl synbara.

Däremot blandar du helt olika betydelser av mönsterigenkänning. Att hjärnan uppfattar identiska, synliga rasterpunkter som en hel yta är ju ett fenomen. Där påstår du att "osynliga" rasterpunker uppfattas sämre. Det måste ju då också drabba heltonsytor, eftersom de i tryck också består av rasterpunkter.

Sedan kommer du in på mönsterigenkänning som är ett helt annat fenomen. Det är väl att ur en mängd olika information, gallra ut det som är relevant och användbart för situationen.

Då begriper jag inget av ditt resonemang om varje teckens minimimått. Är dessa minimimått inprogrammerade i hjärnan på löpare som i allmänhet inte har en aning om dessa mått?

Denna mönsterigenkänning har du också som argument för att det t.ex är normvidrigt och störande om man förstärker en passerbar brant med en opasserbar på mitten.
Samma sak för "onödiga" hjälpkurvor! Är det i allmänhet så teoretiskt uppenbart att en hjälpkurva är onödig (annat än på många finska kartor)?
Enligt dig är det också förbjudet att t.ex ha en ljusgrön grundyta och sedan delvis täcka den med mellangrönt om en utskjutande ljusgrön del understiger minimimåttet. Eller göra ett hål i det mellangröna om man inte samtidigt gör det i det ljusgröna. Snacka om fundamentalistisk tolkning!

Om man ser ett snötäcke som ett raster, så är det enligt normen rätt att visa små barmarksfläckar, men inte små snöfläckar. Logiskt?

Sedan håller jag naturligtvis med om att det är svårare att urskilja mönster i ett "informationsgytter". Däremot är naturligtvis inte ett sådant förbjudet i normen. Förhoppningsvis visar en karta om terrängen är ett "gytter" eller inte. Det är omöjligt att i normen beskriva hur mycket information det får finnas per ytenhet.

I vinter har eliten tränat på en mängd extremt informationsrika kartor i Portugal, Spanien och Turkiet. Det jag har sett är att kartkvalitén har varit lovordad. Dessa kartor har varit mycket svårlästa i dagligt tal. Däremot kan de ha följt normen mycket väl eftersom normen inte anger minimimått mellan symboler. Normens mått är tämligen värdelösa för att avgöra läsbarhet.

Synbarhet - läsbarhet - kartförståelse. Håller med om att registrera är ett bättre ord än uppfatta i detta sammanhang, men SAOL anger urskilja som synonym. Du förstod säkert.
Alla tre begreppen krävs, men inte alltid samtidigt. Tror att det är mycket nyttigt att hålla isär begreppen eftersom det ena inte medför det andra. Hur bra de två första begreppen än fungerar så saknas ofta det tredje!
Synbarhet är att varje symbol kan registreras eller urskiljas av ögat. Sedan är det en helt annan sak vilka symboler en löpare använder sig av. Denna generalisering kan kartritaren bara göra till liten del, eftersom olika löpare använder sig av mycket olika information vid den egna generaliseringen. Förstår inte hur du kan kalla skapandet av dess "sjok" för läsbarhet.

Jag anser inte alls att kartförståelse är tolkning av verkligheten momentant. Det Thierry har beskrivit är det som jag alltid trott är det vanliga för elitorienterare. Dvs utifrån kartan skapa en bild av hur terrängen som väntar längre fram ser ut. Den bilden kan man lika gärna skapa vid köksbordet. Har man dessutom kännedom om terrängtypen blir bilden ännu bättre.
Det är när bilden passar in med verkligheten som man får flyt!
(Själv är jag så yrkesskadad att jag ibland gör tvärtom - tittar på naturen och ser en kartbild).

Halvöppet (404). Har man inte ändrat grundfärgen? Kanske inte till 100%? Någon fick i alla fall anmärkning, från nålsögat, på att symbolen hade för svag grundfärg.

Torgnys avhandling ska du nog inte dra några växlar på i detta sammanhanget. Den handlade väl om barns perceptionsutveckling - med tanke på kartläsning. Om jag minns rätt.

Själv försöker jag verkligen göra kartor lättlästa, men inte med avkall på att visa viktig information.
Det betyder t.ex att jag försöker hålla mellanrum (men detta är inte reglerat i normen).
Ibland använder jag förminskad punkthöjd (0,4 mm). Kollade senaste kartan där jag har 34 förminskade av c:a 700. Av dessa 34 ligger 17 vid samma dike.
Jag fyller en del hål, särskilt i halvöppet, med grönt för att dungarna ska synas bättre.
Jag har en del "för korta" branter för att framhäva mellanrum.
Jag gör ibland hål i linjeraster för punkthöjder och annat viktigt.
Små täta enebuskpartier (de blir ofta små eftersom det är så viktigt att visa passager) ritar jag ofta mellangröna för att inte fördärva läsbarheten av kurvbilden. Ofta ligger de i smala sänkor. Jag tycker att kartritaren ska få bestämma vad som ska prioriteras.

När det gäller grönt pga skogsbruk är det ofta så lyckligt att där inte är så detaljrikt, eftersom sönderskurna områden ofta är så magra att skogsbruk inte lönar sig. Finns det få underliggande detaljer är det gröna (eller gula) det viktigaste och då är det helt ointressant om en del ytor är "för små".

Utan att kunna belägga det är jag helt övertygad om att regelbundna mönster (halvöppet, linjeraster och sand) stör läsbarheten betydligt mer än oregelbundna. Därför anser jag att dessa raster är värre än mönster av gröna ytor, även om en del är "för små". Dessutom kan man "styra" dessa.

Om någon har orkat läsa ända hit, så kan jag lova att detta är mitt sista inlägg angående tekniska detaljer i denna fråga.

Det jag vill visa är att de mått som "nålsögat" skärskådar har mycket litet samband med läsbarheten!
En klar risk är att inte så kunniga och erfarna sätts att bedöma kartor utifrån datakontrollen.

Det finns ett betydligt bättre sätt; titta på kartan i terrängen och bedöm. Detta klarar duktiga och erfarna kontrollanter. Det gjorde de innan mätmöjligheterna fanns.

Till slut kan jag tillägga att detta inte är i mitt eget intresse. Jag är pensionär, trappar ner mitt ritande och är inte särskilt intresserad av att rita kartor för värdetävlingar.

Däremot är jag allvarligt oroad av kartritningens framtid. Många av de nu verksamma har allvarliga planer på att undvika att utsätta sig för nålsögats onyanserade kritik angående petitesser som ofta inte har någon positiv effekt på läsbarheten. Ofta tvärtom!
Det blir helt enkelt alltför frustrerande.

Dessa kartritare är också till stor del Sveriges kartritarelit. De är mycket kunniga, erfarna och uppskattade - minst i nivå med dem som de nu utsätts för.
Vi måste vara rädda om dessa både som kartritare och instruktörer för kommande.

Däremot ska naturligtvis kartritning och läsbarhet diskuteras bland både ritare och kontrollanter. Där kan kartgruppen ha en uppgift, men sedan måsta man lita på dessa.

Nålsögat är definitivt ingen framgångsväg för svensk kartritning!




.

Svar till inlägg av Mr Magoo, 2015-03-10 22:14:

Men om det visar sig vara väldigt detaljrikt (inte normritat), då hade jag också velat ha den där 7500-delen som kompisen valde vid anmälan? Men det vet jag ju inte förrän jag startat?

Svar till inlägg av PS, 2015-03-10 17:29:

PS>>Ja du har helt rätt i att administrationen blir avsevärt större för banläggaren för varje extra kartskala. Håller också med om att felkällorna kan öka, det är många parametrar och inställningar som ska göras i OCAD programmet.<<

Distansen lång innebär att du har fyra kartutsnitt att hantera. Vanligtvis utför kartritaren utsnitten som synkas mellan banläggare och kartritare.

HD16-21 har skala 1:15 000, banlängderna kräver ofta A3 format (mycket korsande sträckor för H21 om den ska inrymmas på en A4).

HD60 och äldre har skala 1:7 500, H60:s bana behöver ofta läggas på A3 format .A4 medför ofta platsbrist och därmed riskerar man att begränsa banläggningen och distansens karaktär.

Övriga klasser har skala 1:10 000 och rekommendationen är att ungdomar ska ha A4 format och H35 behöver ofta A3 format. Initialt och optimalt behövs alltså fyra kartutsnitt om man ska tillgodose alla klassers behov.

Antalet medeltävlingar har ju ökat i tävlingsprogrammet så här finns en förklaring till det.
Kartritningen blir ju avsevärt billigare också.

Om vi alla kan enas om att kartnormen är skapad för att få till en karta i skala 1:15 000 som är fullt läsbar i tävlingsfart för en deltagare som har synskärpa 1.0.
Bara att komma överens om detta och följa denna norm är en bra start.
Det är detta du ska jobba på PS!

Men sen då ?

De som har synskärpa 0.8, 0.6 eller t.o.m. 0.4 behöver ju rent teoretiskt en större skala för att uppfatta kartan på samma sätt som en med synskärpa 1.0 och 1:15 000 del.
Idag drar vi alla över en kam och säger att 35-55 nog alla har synskärpa 0.8 och behöver 1:10 000 del och sedan behöver vi ha 1:7500 för 60+ för de har rent generellt ännu sämre synskärpa.

Alla deltagare som inte följer normen vad det gäller synskärpa i fastlagt åldersintervall är hänvisade till diverse hjälpmedel med varierande framgång.
Att erbjuda dessa deltagare valbar skala vid anmälan verkar inte vara populärt. Alla ojar sig över merjobbet, det går aaaallldriiii...
Låter som en manlig tekniker som inte ens vill försöka erbjuda en bättre lösning än vi har idag.

Steg 1, låt respektive arrangör klura ut själva hur man kan locka fler deltagare utan att för den delen tulla på kartnormen.
Steg 2, när flertalet arrangörer kan erbjuda denna utmärkta service så har det ju visat sig med automatik att detta var görbart och då kan ju fler arrangörer lära sig hur

... måste även säga det att i övrigt var terrängen var bra kartorna stämde fint, trevliga tävlingar var det också. Pan alltså.

Jag är ju ytterligare en av dessa med för dålig syn för många av dagens kartor. Jag kör med linser (en progressiv och en läslins). Det blir ganska bra, men det räcker helt enkelt inte när det ser ut som exempelvis på Pans tävling.

Visst kan förstoring vara en snabb lösning, men det går inte att komma ifrån att vi samtidigt måste försöka få stopp på att vissa kartritare glider på normen åt godtyckliga håll. Jag förstår inte tanken med det. Man kan inte betrakta kartritningen som en målning och kartsymbolerna som en palett att blanda efter tycke och smak. Att göra vissa välgrundade avsteg som en VÄLutbildad, oberoende kontrollant godkänt är ju OK, men det måste vara någon styrsel på detta för framtiden (=strävan att följa normen).

Personligen springer man ju kortare och kortare banor så jag har inget emot att springa på plottriga kartor uppförstorade till tydliga 5000-delar. Men det är ju knappast sportens framtid. jo, förresten, det får gärna vara en gren av framtiden. Men då får man nästan rita för två skalor samtidigt - en för 15 000-delen och en för 5 000-delen. Skalkoda objekten ...

Svar till inlägg av PS, 2015-03-10 17:29:

"Det största felet man gjorde var nog när man införde 10000-del för kortdistans även för seniorer. "

Eller kanske när man gick ifrån 25000-del på 60-70 talet?

Det är ju det jag har förstått. En del vill helst ha kartor med 15000-del eller mer och de är imot det mesta som handlar om andra skalor.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-10 17:29:

Gilla läget! Vi blir allt färre ynglingar som springer. Men vi håller på längre, och nyrekryterar fler äldre. Att annpassa kartorna till denna nygamla grupp genom en enkel uppförstoring kan väl inte vara helt fel. (äldre nybörjare har ett helsike att läsa våra kartor). Vi förstorar ju kartorna för 60+ redan, hur kan det blir mer jobb om vi förstorar 50+?

Sen ska vi förstås också jobba på att bli fler ungdomar.

Svar till inlägg av Fat C, 2015-03-10 16:58:

Det enda jag kan säga är att för varje extra skala man infört så har det lett till en större administration för banläggaren i form av antal banvarianter att hålla reda på. I de allra flesta fall innebär det minst ett kartutsnitt för varje kartskala och i många fall blir det två varianter av, i övrigt, samma bana. Exempelvis kontrollbeskrivningen kan behöva flyttas om för de olika skalorna vilket inte alla programvaror (läs OCAD) inte hanterar på ett bra sätt. Kort sagt blir det en massa strul och risken för fel ökar. Nu säger du att det är ju frivilligt om en viss arrangör vill erbjuda den tjänsten eller ej men i praktiken funkar det ofta så att om några arrangörer börjar erbjuda något så blir det sedan en massa gnäll på de som inte gör det och sedan vet man inte ordet av förrän det drivs igenom som ett krav på alla. Nästa steg kan mycket väl bli att vi står det med både fyra och fem skalor på en vanlig tävling och i praktiken en bana per klass även på de minsta tävlingarna och enda sättet att hantera det är nästan utskrift på egen skrivare oavsett om den är bra nog eller om man har kompetensen att göra det. Det låter ju alltid bra med frivillig extra service men de långsiktiga följderna kan bli helt andra än man först tänkte sig. Det största felet man gjorde var nog när man införde 10000-del för kortdistans även för seniorer.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 22:59:

Du med många andra här är rädda för att en större skala ger "sämre" orienteringsupplevelse. Men som Zerbembasqwibo skriver är detta en helt annan fråga.

I väntan på att ni löser ut detta, varför missunnar ni oss svagsynta i tidig ålder som inte klarar av laseroperation, glasögon eller förstoringsglas i skogen ?

Är vi inte önskvärda, för jobbigt för arrangören att ordna större skala för enskilda löpare som så önskar ?
Låt detta vara upp till respektive arrangör!
Bevisligen finns det ju några klubbar som lyckats ge denna eminenta service redan 2014.

Men vi kanske bara vill bli fler orienterare och inte behålla de vi redan har ?

Svar till inlägg av Nybörjare, 2015-03-10 10:10:

Eftersom ingen här har kommit med så bra argument så finns det väl inga bra.

Däremot anar en del att man kommer gömma "överritade" (svårlästa/svårtolkade etc begrepp) kartor i att man förstorar dem. Men det är ju en (inte helt) annan fråga!

Svar till inlägg av tant, 2015-03-10 12:47:

Det ena utesluter inte det andra!

Svar till inlägg av PS, 2015-03-10 11:52:

Nu förstår jag inte ditt svar. Det var ju inget argument du kom med utan ett råd, att avstå vissa tävlingar, precis som du gör. Jag tycker det var ett utmärkt råd dessutom. Bättre att rösta med fötterna än att gnälla här.

Svar till inlägg av tant, 2015-03-10 08:29:

Om det känns väldigt viktigt för dig så tycker jag absolut du kan göra så. Tänk på att det argument du använder kan användas för varför du borde få större skala varje gång du byter klass. Undrar vilken skala du kommer vilja ha i D90.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 22:59:

Men vad är problemet med att erbjuda karter i skala 7500 för löpare i för exempel herrar 50 om flertalet/många av dem vill ha det och arrangören klarar att få till det?

Jag är osäker på om någon har svarat på det.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 22:59:

Tycker PS förslag är utmärkt. Vi slutar springa tävlingar där vi få samma skala som eliten!

Svar till inlägg av Fat C, 2015-03-09 20:56:

De gånger jag sett kartor i skalan 7500 för yngre så har det så gott som undantagslöst varit fråga om kartor som kraftigt avviker mot normen. Jag tror alltså att man kan utgå från att de arrangörer som skulle erbjuda sådant främst är de som har problem med sina kartor. Vågar man då gå på något annat än den förstorade varianten. Alternativet kan ju vara det som jag brukar göra nämligen att avstå helt från dessa tävlingar. Det finns än så länge gott om alternativ.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 16:14:

Så länge man samtidigt använder sitt sunda förnuft så är det ingen fara.

Svar till inlägg av Andreas Oxenstierna, 2015-03-09 16:47:

Arrangörer har redan ordnat detta praktiska 2014 så det går att ordna om man bara lägger manken till.
Men vill man inte så behöver man ju inte engagera sig, men då väljer åtminstone jag något annat att göra för jag kan ju ändå inte se kartan och då är det inte roligt att orientera...

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 11:04:

Nej, du är hel ute och cyklar just nu.

Utgå från grundförutsättningarna som alltid är lika på våra tävlingar - terrängen, kartan, vädret, löparnas kondition och tankes skärpa.

En har 1:10 000
En har förstoringsglas och upplever kartan i skala 1:7500
En har fått dispens och 1:7500

Vari ligger orättvisan ?

Svar till inlägg av Andreas Oxenstierna, 2015-03-09 16:58:

Verkar ha blivit mer regel än undantag. Se kartitsnitt för årets O-Ringen.

Svar till inlägg av old, 2015-03-08 21:34:

Minimimått. Teoretiskt har inte storleken på rasterpunkter (LPI) någon betydelse för läsbarheten. Hjärnan är dock mycket duktig på att uppfatta mönster. Därför uppfattas ytor med synliga rasterpunkter som "tydligare" än om rasterpunkterna är "osynliga".
Minimimåtten borde därför snarare ökas ju finare raster.
Mönsterigenkänning är också anledningen till att varje tecken har sitt eget minimimått. Att ex. rita ihop för korta branter+stup (#349), för små rasterytor och onödiga hjälpkurvor ger "mönsterkollisioner" vilket nästan alltid innebär sämre läsbarhet, "informationsgytter". Och därför är det inte tillåtet i normen.

"Synbarhet - läsbarhet - kartförståelse"
För mig kan man inte isolera dessa begrepp. Ögat uppfattar ingenting. Ögat registrerar och skickar vidare till hjärnans syncentrum som tolkar och "medvetandegör".
Kartförståelse är för mig förmågan att "mappa" tolkningen av kartan med tolkningen av verkligheten momentant och integrerat.
Karttolkningen hos en driven orienterare sker inte objekt för objekt (vad du kallar synbarhet) utan i "ett sjok", dvs. läsbarhet.
Om jag minns rätt handlade Torgny Ottossons avhandling om detta. Och Thierry G har beskrivit praktiken.

Mellangrönt - där har du en poäng som jag hoppas korrigeras till nästa kartnorm.

Vad menar du med "Hur logiskt är det att ha kvar måttet på halvöppet efter det att man ändrat grundfärgen till 100%?" ?

Svar till inlägg av Fat C, 2015-03-08 22:51:

Motion till förbundsmöte? Tror dock vi måste vänta tills vi kan springa med digitala papper, där kartan blir synlig i startögonblicket. Startpersonalen blir inte glad annars.

Svar till inlägg av j, 2015-03-09 11:54:

När man avsiktligt börjar slira med sådana saker utan att låtsas om det så är man ute på en väldigt farlig väg.

Svar till inlägg av Nybörjare, 2015-03-09 11:34:

Men när ett stup är så litet att det ser ut som en sten på kartan fast det är 1:10.000 då är det något som är fel. Inte för att det gör något på mitt resultat, men det känns väldigt onödigt.

Svar till inlägg av PS, 2015-03-09 11:04:

Tycker du att det har någon som helst praktisk betydelse? Alltså att en centimeter på kartan är 103 meter istället för 100 meter?

Jag tycker att rätt mycket i denna debatten är oklart och rätt konstigt. Ett exempel som kanske är det viktigaste är att trots att normen är 15 år gammal så verkar det finnas fel och oklarheter i den som inte har ändrats.

Det finns ju för exempel inget i normen som säger hur nära två föremål (förutom linjer) i samma färg får vara och det är ju väldigt viktigt för läsbarheten att avståndet är tillräkligt stort. I sprint normen har detta ändrats för svarta objekt (eller presiserats om man tror att det redan står i skogsnormen).

Jag tycker också att det att alla kartor ska ritas i 15000 är rätt konstigt. Det är ju väldigt många tävlingar som går i 10000 del enligt reglerna och man borde ju få till bättre kartor om man använder sig av storlekar på tecknen som är anpassade till storleken man skriver ut kartan i. Läsbarheten för en karta i 1/10000 blir ju inte sämre utan snarare bättre om en del tecken blir mindre så att det blir större mellanrum mellan tecknen. Problemet är väl inte att det år svårt att se stenar, punkhöjder eller branter på kartan utan att de i en del områden ligger så nära varandra på kartan att man inte kan se vad som är vad.

Jag förstår att det är praktiskt att bara behöva använda sig av en kart skala men med dagens teknologi borde det väl inte vara så vansklig att rita eller iallafall ge möjlighet att använda sig av olika storlek på tecknen?

Svar till inlägg av Fat C, 2015-03-08 22:51:

Du menar tex att säga att man använder 10000-del men ha 10300 för att få plats på en A3. Vill inte säga var men det har hänt.

Svar till inlägg av Andreas Oxenstierna, 2015-03-08 19:42:

Om arrangören nu löser de praktiska problem, varför skulle då de som vill ha en större skala av någon anledning inte kunna få detta ?

Vilket tävlingsmoment i H45 elit är det vi nallar på ?

Glömde även kommentera den här:

"Nålsögat tar inte den minsta ställning till om små och obetydliga objekt i terrängen ska redovisas på kartan. Bara hur de ska redovisas."

Ja, som jag förstått det tittar den centrala kontrollen bara på sådant som kan upptäckas på en datorskärm, till exempel felaktiga objekt, för små objekt, för små ytor och överdrivet användande av hjälpkurvor. Allt för att det ska gå att läsa kartan i 1:15000 i tävlingsfart . Den kollar inte på om kartan är "bra" ritad. Som jag tror jag läst någonstans - till och med ett vitt papper skulle gå igenom en teknisk kontroll! Men det är väl därför det också finns en terrängkontroll på OF-nivå som tar ställning till om små och obetydliga objekt i terrängen ska redovisas eller inte? Eller vad försöker du säga?

På förekommen anledning påminner vi om våra regler här: http://orienterare.nu/p/terms

2. Skriv med respekt
Inlägg med nedsättande eller kränkande kommentarer mot en folkgrupp eller en person, inklusive mot andra inläggsförfattare, accepteras inte.

Glömde kommentera raster. Det har väl ingenting med hur små objekten är på kartan? De blir inte större för det. Dess kanter blir bättre och skarpare, men som sagt, objekten blir inte större. Om vi ska prata tryckteknik så har väl den snarare blivit sämre med färgutskrifterna. Eller menar du att vi bara ska rita kartor för offsettryck?

Svar till inlägg av old, 2015-03-08 21:34:

Det här är ju som att diskutera med en vägg...

Du refererar till inlägg #326. Där står bland annat:

"Branter: Jag ritar mycket ofta passerbara branter i ändarna på opasserbara. Det blir då ofta två för korta branter, fast det inte syns på kartan."

Det säger väl det mesta. Dina för korta branter syns inte på kartan, skriver du. Varför tar du då med dem? Jag vet att du menade att det inte syntes att det var två för korta branter på kartan, men om det inte syns att de är där, hur ska det då framgå att det är passerbart på ändarna? Nej, vet du vad de gör istället? De får till följd att man där i tävlingsfarten börjar fundera över vad det svarta är för något. En brant med en sten? Två stenar? En brant som böjer sig? För att inte tala om hur det uppfattas om branten (eller branterna, eller vad det nu är) ligger i ett grönområde. Det här är inte något annat än kartpornografi som någon här nedan uttryckte det!

Du lyckas också med enstaka exempel (POM i år och kartan du var kartkontrollant för) bilda dig en vald sanning som diskvalificerar en kontroll framför datorskärmen på alla andra kartor.

Likaså ytors form. Nu känner jag inte någon av personerna i kartgruppen personligen, men det finns något som heter sunt förnuft som jag misstänker ändå ingår i kontrollen de utför. Det betyder att en yta som håller sig över normens minimimått, men som till exempel bara är några meter bred, garanterat också kommer att anmärkas på. Det häftiga är bara att även en sådan sak kan upptäckas framför datorskärmen, utan att vara på plats i terrängen! Men med tanke på att du i dina tidigare inlägg här idiotförklarat kartgruppen så kommer du väl aldrig att ändra uppfattning där.

Samma minimimått för ljusgrönt och mellangrönt tror jag är en ren felskrivning i normen som, om inte jag är helt felunderrättad, kommer att rättas till i kommande norm. Antar att det här ingår i den tekniska kontrollens sunda förnuft och är något som tas hänsyn till. Vad tror du?

Punkthöjden. Tänk på att den även ska synas i grönt och gult. Om du tycker den ska vara mindre, föreslå det då för normförfattarna istället för att förminska ner den på dina kartor.

Jag tror inte det är någon som har påstått att kartorna måste följa normen till 100 %. Var har du läst det? Jag tror det är en felaktig uppfattning som du och ett par kartritare till verkar ha.