Logga in på Orienterare.nu

Svar till inlägg av bonnen, 2026-09-12 20:52:

OK, då förstår jag men dessvärre är jag rädd att slyet kommer här också även om det tar lite längre tid här :-(

Svar till inlägg av PS, 2026-09-12 20:45:

Jag förstår precis. Det jag menar är att uppväxande sly i denna bröt gör det inte direkt roligare.

Svar till inlägg av bonnen, 2026-09-12 19:59:

Liggande träd en bit över marken är alltid värre än sly och som vanligt på internet så ser bilderna alltid finare ut än verkligheten. Den stora skillnaden är dock att dessa träd aldrig kommer att plockas bort utan de får långsamt ruttna ner och långt innan det sker så kommer fler träd att ha fallit eftersom det finns gott om döda träd som ännu inte fallit och även ett och annat träd som ser friskt ut än men som mycket väl kan vara angripet.

Svar till inlägg av Ultralång, 2026-09-12 19:52:

Det där var förstås självironi men för oss i BMI30+-klassen så är det dessvärre faktiskt ganska tufft för benen.

Svar till inlägg av PS, 2026-09-12 19:19:

Längre söderut i landet kan man snabbt få det betydligt djävligare än så när undervegetationen trycker på där ljuset kommer åt.

Svar till inlägg av Ultralång, 2026-09-12 19:52:

Håna inte de äldre, även du blir en dag gammal ska du se. :)

Svar till inlägg av PS, 2026-09-12 19:19:

Du är allt en riktig jävla pensionär 75+ du om du tycker dub-10km är Ultra hahahaha. Tack för den referensen framgent!

Supertrollaren Bertil gör ju sitt bästa för att trigga mig men jag har inte varit så sugen men samtidigt så vill jag ju inte göra honom eller henne besviken så jag bestämde mig ör att ta med kameran på dagens ultralångpass (9.2 km-bana) och ta lite bilder som han eller hon nog kommer att njuta av. Det är ju trots allt granskog som har fått sköta sig själv ganska länge nu.
https://www.sdfg.se/Granskog/p1.jpg
https://www.sdfg.se/Granskog/p2.jpg
https://www.sdfg.se/Granskog/p3.jpg
https://www.sdfg.se/Granskog/p4.jpg
Bilderna är tagna i detta fantastiska omåde i Tyresta:
https://www.sdfg.se/kartor/Granbarkborre.png
Håll till godo!

Någon som vet hur man gör i MeOS för att få Team Rogaining att fungera så att varje lag bara kan tillgodoräkna sig en unik kontroll en gång?

(Jag har testat alla olika resultatlistor inklusive Rogaining (Lag) som rekommenderas.)

På något sätt måste vi klara av båda extremerna, elittävlingar och lekfulla breddtävlingar.

Ett exempel på befängt regelverk som tröttar den mest entusiastiske är att tvinga alla arrangörer till kartor på 15 000 del med hänvisning till att alla landskamper går på 15 000 del.

Låt arrangörer tänka själv. Det är i längden dödens tråkigt att följa en manual. Givetvis ska vi följa en manual på SM, där ligger inget problem. Men när manualen tar över allting så byter jag aktivitet på min fritid.

Många viktiga frågor i de senaste inläggen. Det här är verkligheten i många klubbar och oavsett om man erkänner det eller inte så kommer man tvingas att hantera den.

Jag håller inte med om att tidsandan är ett hinder för nya att engagera sig ideellt. Vi har exempelvis en familj med två barn som började i våras där ingen av föräldrarna orienterat och efter några veckor var de med två kvällar för att skrapa och måla klubbastugan. Andra hjälper till på andra aktiviteter. Om man har en positiv stämning på aktiviteterna är det roligt för nya att vara med och bidra. Vi kan dock inte förvänta oss att nya ska vara med på allt eller att de ska binda upp sig.

Det viktigaste är att få in nya orienterare, barn eller vuxna, och om de tycker att det är roligt och trivs i klubben så kommer de även att vilja hjälpa till.

Att ta ett sabbatsår och fokusera på sådant som är roligt att göra är så klart bra men i en liten klubb vet man inte vad som går sönder på den tiden. Vem ska göra det jobbet istället?

Min egen erfarenhet är att det är lättare att motivera sig när man känner att klubben utvecklas än att bara försöka hålla igång det man måste. Tidigare tänkte jag som "En tredje H50" att lösningen var att slå ihop klubbar så att man blir fler aktiva i klubbarna men erfarenheten säger att det är svårt i praktiken.

Bra att ta en paus eller sabbatsår ibland, kanske testa nya uppgifter, rita en Skolkarta istället?

Tack alla H50:or, tumkompasser och kompasslösa för fina bekännelser.
Även om jag själv har jag några år kvar till H50 och mitt engagemang fortfarande lever rätt väl har jag anat liknande känslor hos mig själv.
Jag har även anat dem hos andra andra.
Plikt istället för lust. Krav utifrån istället för spontanitet inifrån. Ansvar för något som går sönder om man inte ställer upp.

En sak som faktiskt engagerar mig är att filosofera över orienteringens organisation.
Detta är starkt kopplat till era bekännelser, eftersom jag anar att de återspeglar en grundläggande dysfunktion inom orienteringen som vi behöver komma tillrätta med.
Jag vet inte om jag kommer kunna förklara eller motivera mig på ett bra sätt, men jag gör ett försök.
Såhär tanker jag att en sida av dysfunktionen ser ut:
1) Orienteringen i Sverige bygger på stora mängder högt kvalificerat ideellt arbete
2) För att detta ska fungera väl behöver orienterarna dela på det ideella arbetet
3) När orienterarna blir färre och tidsandan inte uppmuntrar till ideellt blir vi glada om nya kommer och springer, även om de inte bidrar till det ideella arbetet
4) De nya kommer inte börja jobba ideellt eftersom tidsandan inte uppmuntrar till det
5) Detta leder till att de som känner ansvar för det ideella arbetet inte fungerar väl

Jag tror att orienteringen är mer sårbar för den här typen av negativa spiraler än annat föreningsliv. Detta på grund av punkt 1: Orienteringen bygger på stora mängder högt kvalificerat ideellt arbete, mer så än de flesta (alla?) andra idrotter. Hur har det blivit så? Och vad ska vi göra åt det? Detta är frågor jag grubblar över.

Här kommer en lite filosoferande passage:

Orienteringen har under hela sin existens förfinats, och den har förfinats så att den inte längre är något som uppstår spontant. Fram till 50-talet fanns inga särskilda orienteringskartor, man förlitade sig på kartor utifrån. Orienteringsmomentet var då inte så svårt, och man kunde lära sig det rätt snabbt. Löpglada motionärer kunde börja lägga banor och orientera utan att behöva ta ansvar för kartering. Sedan organiserades och förfinades orienteringen mer och mer. Det blev specifika kartor, standardiserade tävlingar, bredare målgrupper, elit och icke-elit, regionala, nationella och internationella förbund. Den blev något som inte längre uppstår spontant.

Man kan säga att en motsvarande förändring ägt rum inom längdåkningen. För hundra år sedan kunde man tävla spontant på hemmatillverkade skidor vallade med tjära och lokala kostigar. Numera kräver längdskidåkning långa resor, dyr utrustning, vallabodar och 6 m pistade spår. Denna förfining är inte heller något som uppstår spontant.

Men en grundläggande skillnad är att orienteringens förfining skedde genom ideellt arbete, medan längdskidåkningens drevs på av kommersiella skidtillverkare. På detta sätt upprätthöll längdskidåkningen hela tiden kontakt med marknadsekonomin, medan orienteringen seglade iväg mot renodlat ideellt arbete med mycket låg timlön. På sätt och vis återspeglar detta en styrka hos orienteringen. Det betyder nämligen att orientering är i grunden intressant, så pass intressant att människor har lagt ner och fortfarande lägger ned stora mängder gratisarbete på det. Men det är också farligt, för den gången de ideella krafterna sviktar finns det ingen professionell sektor som backar upp den.

Så orienteringen målade på sätt och vis in sig i ett hörn genom att förfina sig mer och mer och förlita sig på att det alltid skulle stå något beredd att utan ersättning göra det arbete förfiningen krävde. Detta fungerade utmärkt så länge sporten växte, men när den började krympa hamnade vi i en negativ spiral. Helt plötsligt hamnade vi i att det är den med sämst samvete som till slut räcker upp handen och tar på sig ett jobb den egentligen inte vill ha.

För mig är detta mycket intressanta frågor, och som faktiskt engagerar mig. Jag tror nämligen att detta är problem som kan och ska lösas. Inte genom någon stor revolution, utan genom smarta och medvetna små steg i rätta riktningar. Vi behöver komma tillrätta med dysfunktionen samtidigt som vi är rädda om allt det värdefulla som redan finns.

Varsågoda, här har ni mina flummiga tankar. Låt oss se om detta forum kan ta emot dem. God natt!

Känner igen mycket. Tror dock att det viktiga är att innan det är alltför sent, släppa stolthet och i vissa fall till och med inse att klubben måste lägga ner/gå ihop med annan klubb. Svårt? Ja. Bättre än att försvinna totalt? Ja.

Jag känner igen mig jättemycket i vad ni skriver. Har mer och mer tappat intresset samtidigt som jag känner att om jag säger nej eller kanske till och med lämnar klubben lämnar jag ett tomt hål efter mig som blir svårt att fylla.

Barnen har lagt av och i år har jag nog bara varit med på en tävling. Efter sommaren har jag inte ens varit med och tränat. Hinner inte och är inte heller särskilt intresserad längre. Brist på kartor och brist på engagemang gör att träningarna blir ointressanta för oss som har varit med länge. Man tittar en gång på kartan och springer sedan mer eller mindre till kontrollen utan att behöva orientera.

Samtidigt är jag inblandad i mycket av det som händer i klubben. Styrelse, ordna träningar, tävlingskommitté mm. Klubben har alltid varit liten men nu börjar det bli ohållbart. Får knappt med några nya och ingen orkar engagera sig helhjärtat i att få med nybörjare. Jag känner att jag själv är delvis ansvarig för det men har inte längre drivet att orka ta tag i problemen.

Har funderat mycket på hur jag ska kunna dra mig ur utan att det skadar klubben men kommer inte fram till någon bra lösning. Det är inte hållbart att bara sköta en massa uppdrag samtidigt som man egentligen vill trappa ner. Kanske jag egentligen vill lämna allt ett tag och bara vara med och träna när jag känner för det men nu blir det istället bara jobb och ingenting för mig själv.

Det blir väl så här när sporten och klubbarna krymper antar jag, men det var mycket roligare när vi var många fler som åkte på tävlingarna och fler som hjälptes åt med allt som behövde utföras i klubben. Nu är det ett fåtal som tävlar regelbundet och många andra är nog tyvärr bara med för att det är svårt att trappa ned sitt engagemang.

Jag har inga lösningar och vet nog inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta. Kanske bara att vi är nog många som känner så. Man kan ju hoppas på en vändning men det känns inte som vi är på väg däråt just nu.

Svar till inlägg av H50, 2026-09-11 15:20:

Detta är också en viktig diskussion men handlar om något helt annat, tidsbrist. De andra inläggen handlar om bristande entusiasm.

Svar till inlägg av Tumkompass, 2026-09-11 12:08:

Och jag är ytterligare ett par år äldre men känner verkligen igen situation.
För egen del började nog "pliktkänslan" infinna sig när de egna barnen kommit ur ungdomsåren och blivit självgående.
När jag själv började engagera mig (för rätt många år sedan) är min gissning att det hos många människor fanns mer luft i schemat på kvällarna, bland annat eftersom två timmars scrollande per dag inte existerade. Dessa två timmar kunde därmed tämligen ohotat (iaf för egen del) läggas på föreningslivet.
Föräldrarna till barn i de yngsta träningsgrupperna i vår klubb är väääldigt svåra att engagera (jag var heller ingen orienterare när barnen började), påfallande ofta med motiveringen att de inte känner att de hinner.

Skulle vara intressant med en undersökning kring korrelation mellan ökad digitalisering och den, förmodade minskande, nivån av engagemang i föreningslivet (om inte annat för att se om jag bara raljerar eller det finns något belägg för det).

Svar till inlägg av Som att svära i kyrkan men..., 2026-09-11 13:31:

Man måste tvinga in kvinnor i styrelsen?

...på vilket sätt är SOFT och RF kravmaskiner när det gäller att arrangera vanliga tävlingar och träningar som de inte var för 10, 20, 30 år sedan?

Svar till inlägg av Tappat kompassen, 2026-09-11 11:27:

Jag som är två år äldre har samma känsla. Jag kommer inte att säga nej till tydliga begränsade uppdrag men entusiasmen har falnat. Min analys är att vi föreningar mer och mer hanteras och betraktas som företag där myndigheter, RF och SOFT kan ställa vilka krav på som helst.

Det blir lite som i arbetslivet. Börjar det styras för mycket och det egna huvudet kopplas bort så blir jobbet snabbt väldigt tråkigt, och dåligt. Jobbat som lärare nästan hela livet. Reagerade starkt på senaste PISA undersökningen och den frihet estniska lärare har. Ingen lägger sig i deras arbete, i synnerhet inga politiker. Deras resultat är bäst i Europa. Hur kommer vi dit? Hur ökar vi tilliten till människan. Hur slipper vi klåfingriga politiker? I förlängningen tror jag att det är just klåfingriga politiker som gjort myndigheter, kommuner, RF och Soft till kravmaskiner på föreningslivet.

Hej Forumet

Jag är 45 år, pappa, ungdomsledare och funktionär i en orienteringsklubb som en gång slogs i toppen men numera mest försöker hålla sig kvar på kartan.

Jag har varit engagerad länge och gjort ungefär allt man förväntas göra i en ideell förening: träningar, tävlingar, arrangemang, skjutsningar och diverse uppgifter som börjar med ”det är egentligen inte så mycket jobb”.

Problemet är att jag inte riktigt känner för det längre.

Jag tycker fortfarande om klubben, ungdomarna och orienteringen. Men engagemanget har gått från lust till plikt, och varje ny förfrågan om hjälp väcker mer dåligt samvete än entusiasm.

Samtidigt vet jag att om alla tänker så, då blir det ingen verksamhet alls.

Får man som 45-årig föreningsmänniska bara säga: ”Nu räcker det ett tag”?

Eller är det precis då man behövs som mest?

Tacksam för svar.

Tappat kompassen, 45

Svar till inlägg av xerxes1, 2026-09-09 15:11:

Nu har jag rensat upp allt spam...

Är det också en hacker-attack mot övergångssidan ?

Svar till inlägg av Peter Löfås, 2026-09-07 11:21:

Helt sant Peter.
Fast då har man ju i alla fall gjort något aktivt val på löparen som arrangör.

De verkar vara diskade nu

Svar till inlägg av SM, 2026-09-07 10:25:

Det är också möjligt att strula till det genom att pilla på bricknumret på fel ställe så resultatet frånkopplas löparen trots att denne har läst av. Har sett flertalet arrangörer som lyckats göra det i olika tävlingsadministrativa system

Svar till inlägg av 08, 2026-09-07 09:59:

Jag tror dig - vet bara att vi själva har haft löpare som smitit förbi även om avläsningen låg 5-10 meter rakt bakom mållinjen med fålla hela vägen in till avläsningen.

Och att delarna med "I mål" i Eventor tyder på att löparen inte har fått en status satt av avläsningen.

Svar till inlägg av SM, 2026-09-07 09:34:

Det var dock inte helt lätt att missa avläsningen

Svar till inlägg av Jag var där, 2026-09-07 09:23:

Då skulle jag tro att det är som så att de löparna har missat att läsa av sin bricka och att arrangören inte upptäckt att det fanns löpare som hade status "preliminär måltid".

Been where done that själv två gånger - alltså missat att det fanns löpare som inte hade läst av sin bricka...

Svar till inlägg av SM, 2026-09-07 08:33:

Målstämplingen var online.

Svar till inlägg av Placering 0, 2026-09-06 17:47:

Jag misstänker att löparen på sträcka 1 missat att läsa av sin bricka och att det har varit online på målstämplingen.

Har man målstämplingen online så får löparen i OLA status "preliminär tid" (eller vad nu statusen heter) och löparen försvinner från kvar i skogen listan.

Svar till inlägg av Bo Re, 2026-09-06 09:27:

Bättre att ha det en månad in i den mörka tiden. Inför natt-DM som går denna tid på året har ingen klubb i Sverige (förmodligen) behövt pannlampa på någon träning. Dessutom väldigt sena starter.

Måste ge många fler deltagare att köra 1a veckan i oktober då fler hunnit hitta pannlampan.

Det är samma med ett lag i D180!

Någon IT-kunnig som kan förklara resultatlistan i H180 på Stockholms stafett-DM. Högst upp står IFK Lidingö på placering 0. Laget har näst bästa tid totalt, men förstasträcklöparen har ingen tid utan är registrerad som "I mål"

Svar till inlägg av NattDM, 2026-09-05 19:05:

Bättre än vad? Du frågade ju varför de lägger det "först" - klart du kan anse att det är bättre lägga det sist men det blir ju kallt o ruggigt... Dessutom är det väl bara "eliten" som faktiskt tränar natt?

Svar till inlägg av Bo Re, 2026-09-05 13:26:

Men, att lägga det i början av oktober förefaller mycket bättre?

Svar till inlägg av Navigator , 2026-09-05 16:20:

Då hade jag större tur än dig med stråken... (Och mindre tur än GB med farten)

Svar till inlägg av DrP , 2026-09-05 10:40:

Ha ha, årets understatement. T o m Gustav Bergman hade tvingats runda några av områdena igår kväll om han sprungit. Eller förresten inte han men alla andra gjorde bäst i det

Svar till inlägg av Från skrivbordet, 2026-09-05 13:24:

Just nu en överbelastningsattack från öst.. Jobbar på att hantera det, men även om detta kommit och gått under de senaste veckorna var detta något i en helt ny storleksordning... Bör vara uppe och rulla strax igen, men bättre skydd åt det hållet

Svar till inlägg av Från skrivbordet, 2026-09-05 13:24:

Fråga putin...