Inlägget är raderat

Svar till inlägg av Får jag lov, 2017-08-04 12:22:

Kan du utveckla resonemanget så att det blir klart hur du menar att det finns paralleller till skolresultat?

Jag kommenterade ett tokigt påstående inget annat. Nu ska jag kommentera ett annat: gäller din idé om resultat skolan också?

Svar till inlägg av YA boi onkel gurgel, 2017-08-04 12:01:

#Mitkusarmy

Inlägget är raderat

Svar till inlägg av Får jag lov, 2017-08-01 19:34:

Det här forumet handlar om problemet med ätstörningar. Du skriver att det är farligt för de flesta att inte gå ner i vikt, men den här diskussionen handlar inte om övervikt. Inom orienteringssporten finns det heller inte speciellt många överviktiga personer. Om du vill disskutera övervikt så tror jag att du får vända dig till ett annat forum. Här diskuterar vi problematiken med ätstörningar och hur man ska göra för att minska problemen inom orienteringen. Så jag håller med tidigare kommentar om att det är farligt att gå ner i vikt! Går man ner i vikt så blir man per automatik snabbare och mer klartänkt, då försvarsmekanismerna kopplas på och reserverna som finns kvar arbetar mycket effektivare. Tyvärr uppmärksammar vi dessa snabba resultat och dessvärre så finns det många unga orienterare som lider av låg självkänsla och söker efter uppmärksamhet, vilket man får om man presterar bra.

Vi behöver öka unga personers självkänsla och få dem att känna sig nöjda över sig själva oavsett resultaten. Du är inte dina resultat, du är du och det är fullt tillräckligt.

Svar till inlägg av Vikten, 2017-08-01 19:30:

Det var väl ändå mer än lovligt förenklat. En betydligt sannare förenkling är väl att det i så fall att det är farligt för de flesta att inte gå ner i vikt.

Det som man borde se upp mycket med är de som går ner i vikt. Att ha en låg vikt från barnsben beror ofta på gener och är inte farligt, utan det är att gå ner i vikt som är farligt.

Svar till inlägg av vikt, 2017-08-01 15:42:

Det här du rätt i. Alla som idrottar på hög nivå med mycket träning balanserar på en skör lina. Vissa blir skadade, vissa blir förkylda och vissa kan få ätstörningar. De som klarar sig få linan att hålla lyckas oftast bra. Men det har inget med vikten att göra. Så man kan inte dra alla över en kam som väger lite.

Passa er för att koppla ihop ätstörningar med vad folk väger. Ätstörningar är kopplat till attityder och en uppfattning kring sin egen kropp.
När jag tävlade som mest var jag väldigt smal, så smal att man såg revben. På den tiden åt jag extremt mycket mat, nästan det dubbla av vad jag äter nu.
Ta tag i problemen kring vad för lite näring innebär för kroppen i ett längre perspektiv och uppmuntra till sunt ätande istället för att granska kroppar.

Svar till inlägg av Bekymrad, 2017-07-31 13:57:

Var ligger föräldrarnas och den egne individens ansvar? Ätstörningar är inget okänt fenomen, även om det kan gömmas undan väl innan det redan har gått för långt.

Vad händer nu då? Skrämmande att läsa om hur lite man tar upp/bevakar ätstörningsproblematiken på OLGY. Säkert många duktiga orienterare som fått flera år av sitt liv förstört tack vare att tränare/ledare inte stoppat i tid. Hur är det i klubbarna? Vet att några klubbar adresserat problemet men det talas alldeles för lite om det. Vi ser ju juniorer som har drabbats av ätstörning och tillåts fortsätta tävla! Vi t.o.m. hyllar deras framsteg!? Framsteg p.g.a. viktminskning är inkörsporten till mångårigt lidande och långvarig frånvaro från sporten. När ska vi sluta värdera ungdomar efter resultat? När ska vi i stället börja berömma attityder såsom kämpa, hjälpsamhet, kamratskap och nyfikenhet? Det finns ingen enkel lösning på problemet ätstörning; men att kortsiktigt hylla ungdomar endast då de hamna högt i resultatlistan driver på kortsiktiga och förödande lösningar såsom att gå ner i vikt… och sen lite till… och sen flera års vård långt från kompisar och allt annat roligt i livet.

Jag ser att ett av mina inlägg blev anmält för granskning. Det inlägget var ett svar på "Meny" som frågade vilken mat jag äter.
Okey: Det inlägget kan lika gärna vara abuse-anmält. Det var nog för "pro-anorektiskt"...

Nu börjar jag skriva mycket här >> Men en kommentar till olgy utmärkta inlägg - som för diskussionen vidare>>
Jag tror att män och kvinnor har väldigt olika behov av psykologiskt stöd. Jag grundar detta på två erfarenheter:
1) 2007 var jag ansvarig för klubbens elits träning. Det blev ingen förlängning av det förtroendet för min insats var på sin höjd medelbra, och efter det byggde klubben upp en ledarorganisation där alla är mer kompetenta och drivande än mig. Men det året hade vi på ett läger en diskussion inom klubbeliten om psykologiskt stöd. Diskussionen uppkom pga Schweiz landslag åtminstone då hade en psykolog knuten till landslaget och Mattias Muller som fick ett VM guld (med 2 sek marginal) i sprint sa att han skulle inte ha nått till VM guldet utan psykologen.

Alla damelit i klubben ville ha psykologiskt stöd.
Ingen herrelit ville ha psykologiskt stöd.
(det blev inget psykologiskt stöd).

2) i yrket distriktsläkare har man på många arbetsplatser intern grupp-terapi, som kallas Balint-grupper. Jag har deltagit periodvis i dessa grupp-terapi under min ca 30-åriga yrkeskarriär. Det är grupp-terapi för hur vi läkare hanterar besvärliga patienter och besvärliga situationer, eller om det inträffat något känsloladdat. Vi läkare behöver lite terapi för att klara yrket.
Det intressanta är att kvinnliga läkare och manliga läkare tar upp totalt olika saker. Vi kan nästan inte prata med varandra. När manliga läkare tar upp problem är det bara männen som diskuterar och när kvinnliga läkare tar upp problem är det bara kvinnorna som diskuterar.

Åter till olgy inlägg>> om man ska ha psykologiskt stöd på olgy tror jag man kan ha killar och tjejer i samma grupp men vara inställd på att killar och tjejer har helt olika syn och helt olika behov. Det finns en fördel med att man ser varandras olika situation.

Svar till inlägg av Olgy, 2017-07-29 23:04:

Olgy +1
Alla idrottstjejer borde haft tillgång på en bra idrottspsykolog i den åldern. Seriöst.

Har själv gått på ett orienteringsgymnasium och min upplevelse är att Tores teori stämmer väldigt bra. Att det är väldigt många tjejer i den åldern som upplever att man blir tyngre och/eller skadade och att då vara i en miljö där man ständigt jämför sig med andra och allting handlar om prestation kan vara mycket påfrestande. De flesta som går på orienteringsgymnasium är ju mycket troligen väldigt målmedvetna och prestationsinriktade ungdomar som är vana alla vill bli utvecklas och bli bättre, det är ju själva tanken med ett idrottsgymnasium. Men i det att utvecklas så tänker nog de flesta framför allt på den fysiska och tekniska biten men det kanske inte så många är förberedda på är den mentala och psykiska utmaningen som det kan innebära att vara i en miljö det allting kretsar kring prestation. När man är van vid att få bekräftelse genom sina prestationer inom idrotten och troligen även andra områden sedan barnsben kan det faktiskt vara förödande att känna att man inte blir bättre och inte längre får den där bekräftelsen. Det är då fruktansvärt lätt att som så många ungdomar idag koppla ihop person och prestation och intala sig själv att man helt enkelt inte duger eftersom att man inte presterar på samma nivå som tidigare eller kanske inte kan prestera alls på grund av skador eller sjukdomar. Detta visar på en dålig självbild och självkänsla som felaktigt antas gå fixa genom bekräftelse baserad på prestation istället för att gå till botten med problemen och inse vad ens känslor och tankar egentligen grundar sig i. Vad lösningen på den här problematiken är har jag inget bra svar på men jag övertygad om att att mer kunskap och diskussion kring ämnet är nödvändigt för att komma fram till ett sätt att hantera detta och finna en lösning.

I mina öron är proteinpulver också en ätstörning.

Min matsedel och träning, obs att jag är skadas, förslitning i höger höftled.

Frukost enligt LCHF>> för mig innebär det en banan och 0,5 choklad 80gr. Jag äter mörkchoklad 70% Bananen blir 200kcal och chokladen 300kcal.
Lunch/middag>> Nu har jag blivit tvungen att lämna pensionärslivet och jobba en vecka per månad som stafettläkare på Sävsjö vårdcentral i Småland, pga ekonomin klarade inte pensionärslivet. När jag jobbar äter jag huvudmålet till lunch och tränar på kvällen och när jag inte jobbar tränar jag vid lunchtid och äter huvudmålet kl 17-19.
Huvudmålet >> Enligt LCHF+ mycket grönsaker. T.ex köttfärs, fisk, + bönor, alltid en riven morot, alltid något grönt, bladspenat eller ruccola. Ibland lite mörkchoklad till maten. Jag äter inte potatis, ris eller pasta och huvudmålet är kalorisnålt.

Efter träning, börja så fort som möjligt efter träning, men inom 2 timmar efter: Proteiner och kolhydrater. Hur mycket och vad? Oftast gainer.

Jag tänker så här: Om musklerna kändes tomma, dvs formen var inte på topp, är det mer kolhydrater som behövs. Om musklerna gör ont har jag helt enkelt tränat för mycket, måste sänka nivån på träningen. T.ex. Om jag tävlar lördag och söndag och det gör ont i kroppen på söndagens tävling, beror det på att jag egentligen inte borde ha tävlat på söndagen för jag var inte tränad. Om musklerna är stela - är det inte mer stretching som behövs, för en svag muskel blir en stram muskel. Det som behövs mot stelhet är kompletterande styrketräning av muskeln. För mig styrkegymnastik typ workout.

Jag har upptäckt att det går att vräka på med kolhydrater inom 2 tim efter träning. Jag kan äta 500gr glass, hur mycket kakor och godis som helst. Jag äter tills jag känner mig mätt, och det jag tror musklerna behöver för att inte kännas tomma.
Obs: om jag bara orkade träna kort och långsamt beror det på att musklerna är tomma och då måste jag äta massor av kolhydrater.
OBS: Efter tävling äter jag mer för jag förbränner mer kalorier på tävling, även om det var kort.
Det viktiga är att lyssna på kroppens signaler, dvs är formen dålig har jag ätit för lite kolhydrater.

Proteiner efter träning:
1) Proteinpulver innehåller proteiner.
2) Proteinpulvrets proteiner går till musklerna.
3) Proteinpulvrets proteiner ger inte bättre, större eller starkare muskel om man tittar på en enskild muskel, t.ex lårmuskeln.
Därför att muskeln fungerar så att om muskeln slits ned så byggs den upp, med proteiner. Man äter proteiner. Proteiner består av aminosyror. I tarmen hackas proteinerna sönder. Tarmen tar upp aminosyrorna. Dom åker runt i blodet. Kommer dom till en muskel som behöver byggas upp sugs dom in i muskeln och bygger upp muskeln. Aminosyrorna kan också användas till energi, det är kalorier i aminosyror. Men aminosyror kan inte lagras upp som fett pga molekylerna ser helt annorlunda ut. Glukos är en enkel molekyl, man behöver bara tillföra en kol-atom och bygga om den så får man en fettmolekyl. En fettmolekyl är för stor och komplicerad för att kunna byggas om till en glukosmolekyl, dvs fett kan inte göras om till kolhydrater. Aminosyror är stora molekyler, mycket större än glukos och fett, och kan inte göras om till fett. Däremot kan dom användas till energi, men det kräver en längre förklaring och påverkar inte mitt matintag.

Nu kommer poängen>> om en muskel slits, och ska byggas upp, och man har ätit för lite proteiner, så tar muskeln aminosyror, proteiner, från muskler som inte används.
Dvs tränar man benen och äter för lite proteiner tunnar man ut på armarna. Har man tränat hårt kan man få allmän muskelvärk. Det beror på att kroppen tar proteiner från muskler som inte används och bygger in det i muskler som används.

Nästa poäng: Blodflödet i en muskel i vila är bara 10% av blodflödet vid max-arbete. När man har tränat är det mycket blodflöde i muskeln så länge den är varm. När det har gått två timmar och muskeln har blivit kall är det lågt blodflöde. Man tjänar därför på att äta proteiner inom 2 tim efter träning. Men muskeln fortsätter att bygga in proteiner när muskeln är kall, det går bara långsammare.

Nästa poäng: Muskeln har begränsad förmåga att bygga upp det som slitits ned. Enligt gymgrossisten 20gr, kanske upp till 40gr protein i pulver kan musklerna ta upp efter träning. Det är därför ingen mening med att träna för hårt och äta för mycket proteiner. Riksidrottsförbundets rekommendation dubbla proteinintaget jämfört med dom som inte tränar är en bra och lagom rekommendation, men det ska vara proteinpulver (gainer innehåller proteinpulver) och inte kött/fisk/vegetarisk mat.
Man måste helt enkelt ha ett träningsprogram där man ökar träningen i små steg, låter det ta tid att bygga upp sina muskler.

Kvällsmat: Banandiet, dvs så mycket bananer som möjligt och så lite annat som möjligt. För mig är bananer bra för att hålla nere vikten, och bananer innehåller många vitaminer och mineraler.
Upptäckte det när jag var funktionär och det blev en banankartong med bananer över. Jag fick den frun och dottern åt bara några. Det var på mitt ansvar att äta upp bananerna i banankartongen inom 2v. Jag gick ned i vikt 3kg. Problemet var att man kan äta en banan per dag, men äter man fler blir man fort less. Så denna bantningsmetod är självbegränsande för man tröttnar.

Mjölk: Jag är noga med att få i mig 8dl mjöl per dag, en ostskiva motsvarar 1dl mjölk i kalkmängd, för det är dagsbehovet av kalk. När jag var H35 slutade jag dricka mjölk. Efter två år fick jag en stressfraktur. Efter det är jag noga med att dricka 8dl mjölk per dag.

Jag äter enstaka kanelknäckebröd -skivor. Ett paket kanelknäckebröd räcker 2v. Det är det enda bröd jag äter, plus ibland kakor.

Det var min

Svar till inlägg av L, 2017-07-29 16:37:

xyz har en poäng. (Utan tvivel Norsk) Det är ett stort steg från D20 E till D21 E. Jag har nämnt det förut. Alla toppnamn i D 20 utom möjligen Sara Hagström blir som förstaårseniorer långt efter etablerade namn i D 21...långt efter utan större bommar dessutom, så långt jag har sett i Livelox. Långt långt efter Tove och något mindre efter restan i landslaget. Det gäller att inte tappa sugen men hitta en förklaring som inte leder till experiment med kost od. Kloka erfarna ledare är nog ett bra stöd?

Re ätstörningar och hälsosam: Det där argumentet har jag hört förut och det ligger nog en hel del sanning i det.>> " Bara detta att diskutera hur man äter "rätt" och hälsosamt kan bli så fel i öronen på en duktig, prestationsinriktad ungdom med behov av att ha kontroll och en vilja att bli bra. (och lättare?)"

Min kommentar är: Åsikten är viktig och ska man göra, eller förbättra, ett handlingsprogram mot ätstörning ska den åsikten finnas med. Jag har diskuterat den med en dietist som ansåg att ser man totalt sett i Sverige är övervikt och skräpmat ett mycket större problem än ätstörning. Men jag tycker att tar man en specifik grupp, t.ex. Olgymnasier, där problemet med ätstörning är större och ingen är överviktig, måste man verkligen tänka på detta.
Hur man ska gå vidare med detta vet jag ej.

Svar till inlägg av Tjej, 2017-07-29 16:29:

Språkförbistring. Den som skrev inlägget är antagligen norsk (denne skrev trenare/foreldrar också där av detta antagande). På norska betyder "vill" "kommer att". Alltså "Alla tjejer kommer att uppleva stagnation och nedgång i resultaten" är betydelsen på svenska.

Svar till inlägg av xyz, 2017-07-29 13:53:

Vad menar du med att vi tjejer önskar oss att våra resultat ska stagnera eller gå ner? Tjejer är inte av naturen självdestruktiva.

Många bra tankar här. Jätteviktigt att fundera över hur vi ska få våra barn att sluta äta skräpmat. Är nog roten till en hel del sjukdomar, även kanske ätstörningar, om vi nu inte ska kalla hela skräpmatkulturen för en ätstörning. Sen tror jag som Hyland tog upp, fastan, en mycket bra ingrediens i en sund livsstil. Beprövat och finns i gamla livsstilar.

Minns när jag hårdtränade under -70 talet. Då var det populärt att vara vegetarian bland orienterare. Särskilt bland de yngre. Jögge, Stefan Brandt och många andra på Ol gymnasierna blev vegisar. Även jag blev vegetarian. Fastade ett par veckor och sedan bara vegetariskt. Jag kollade aldrig vikten men kände mig lättare i kroppen. Resonerade som att det var högoktanigt bränsle... som för en Ferrari. Kanske hade man haft mer nytta av kött/diesel ...som för en tanks?

Jag har lyssnat på en podd av Petra Månström som heter Maratonpodden. Avsnitt 57 med Annichen Krinstad kan jag verkligen rekommendera! Hon tar upp ämnet på ett väldigt bra sätt. Om ni har problem med ätstörningar i klubben eller någon familjemedelm som ni oroar er för så vill jag tipsa om den här podden, men även till alla som vill lyssna på något bra. Många kloka ord. Den finns på spotify.

Jag har läst det du skriver och jag tror att vi inom vi idrott har en stor insats att göra även kring hur vi ledare och föräldrar ser och värderar. Bara detta att diskutera hur man äter "rätt" och hälsosamt kan bli så fel i öronen på en duktig, prestationsinriktad ungdom med behov av att ha kontroll och en vilja att bli bra. (och lättare?) Kontroll av matintaget blir en väg som är mycket svår att ta sig ur om man inte får hjälp.

Intressant Tore H55.
Det vore bra om du kunde lägga in här hur du äter en
vanlig dag och hur du äter en tävlingsdag.
Vi är nog många som mest äter mackor vilket verkar
vara dumt.

Svar till inlägg av Tore H55, 2017-07-29 11:15:

Bra Tore. +1
Alla tjejer vill uppleva stagnation och nedgång i resultaten. Den kommer när hon är 16 eller när hon är 21. Men den är oundviklig. Du skall vara motiverad och/eller ha insiktsfulla trenare/föreldrar för att kämpa dig genom dom åren med idrott.

Jag är pensionerad distriktsläkare. Psykiatrin har gjort undersökningar om anorexia. Det finns 100ggr fler ungdomar som har en liten släng av anorexia jämfört med hur många som får diagnosen. Med det vill jag säga att förekomsten av en liten släng av anorexia är stor, eller mycket stor. Och anorexia är farligt. Psykiatrin har gjort undersökningar om vad som orsakar anorexia och det finns ingen gemensam faktor, vare sig psykologiskt eller biologiskt. Anorexia är ett symtom på något som kan vara vad som helst.
Problemet inom idrotten är att idrottens miljö gör att symtomet ätstörning ökar. Frågan vi ska ställa oss är vad i idrottens miljö som gör att ätstörningar ökar. Det är också allmänt känt att om orienterare med ätstörning i tonåren, lägger av med orientering, så minskar ätstörningen och ofta blir personen bra, frisk från ätstörningen.

Så vad inom idrottens miljö ökar risken för ätstörning?
Längre än så här räcker inte mina yrkeskunskaper. Nu är jag inne på personliga spekulationer.
Min teori är följande:
När tjejer är 14-18 år får hon kvinnliga former. För många innebär det att dom blir tyngre. För många tjejer innebär det att hon inte springer fortare som 18-åring än som 14-åring. Däremot efter 18 år blir hon snabbare och resultaten förbättras.
Killar i ålder 14-18 år får muskler och blir snabbare för varje år utan att dom ens behöver träna. Och tränar dom går utvecklingskurvan snabbt uppåt. Efter 18 år går killars utvecklingskurva långsammare.
Så hur känns det att vara tjej i tonåren och känna att hon inte springer fortare än hon gjorde som 14-åring även om hon tränar och killarna behöver knappt träna och blir snabbare automatiskt.
Att ätstörning förekommer på orienteringsgymnasier är för att där blir detta så tydligt. Där lever orienterarna tillsammans och ser hur dom utvecklas.

Min teori är att egentligen är det inte fysiologiskt förutbestämt att tjejer i tonåren ska bli tunga. Egentligen beror det på maten.

I mitt fd yrke tog jag ofta prover på tonåringar pga föräldrarna tyckte att dom äter för dåligt. Hälften av alla tonåringar, både killar och tjejer, har järnbrist och låga vitaminer, inte brist men lågt. Det gör dessutom att dom blir förkylda jämnt.

Så vad äter en normal tonåring? Svar: Mycket smörgås. Skolmaten brukar vara dålig. Då äter man fil och flingor eller går ned till affären och köper något. Och även om orienteraren vet att det är onyttig mat, så vad gör man när hela klassen äter fil och flingor eller går till affären och köper något.

Det tror jag är orsaken till att tonåringar blir tunga.
Jag styrker detta med att dom som har glutenintolerans, dvs inte tål gluten i vetemjöl och därför antingen äter glutenfritt bröd eller inget bröd, hursomhelst blir det små mängder smörgås - dom ser friska och smala ut hela livet. Glutenallergikerna äter kött, fisk, potatis och grönsaker. Inte pizza, pasta eller bröd.
Jag har själv bestämt mig för att äta mat som en glutenallergiker pga jag ser hur bra det är.

Jag tycker att en viktig sak mot ätstörning är att lära tonåringar att kött/fisk/vegetariska motsvarigheter är det som bygger muskler. Vitaminer och mineraler håller oss friska, men gör också att vi växer bättre. Hos gamla har man jämfört svensk husmanskost med medelhavskost, och dom som åt medelhavskost fick nästan hälften så många sjukdomar som dom som åt husmanskost. Faktum är att två sådana undersökningar har gjorts och båda fick avbrytas efter halva tiden för det var inte etiskt att tvinga folk att äta husmanskost när man såg att det var så mycket sämre.
Kolhydrater ger energi till musklerna men ska intas inom 2 timmar efter träning /tävling.
Kakor, glass, godis, smörgås, tårta, pizza är bra återhämtning om det intas inom 2 timmar efter träning/tävling, men inte annars. När man inte tränar ska det vara ett minimum av detta. För tjejer är det bra att äta choklad varje dag.
Jag som är 58 år äter en halv choklad om 80gr, dvs jag äter 40gr, varje morgon, för dels är jag mätt länge och dels håller det borta rynkorna pga äter man fett lägger sig det som ett tungt fettlager under huden på hela kroppen. Äter man däremot kolhydrater lägger sig det som fett på magen. Jag äter med andra ord LCHF, utom 2 timmar efter träning, men man tröttnar fort på kakor, glass, godis och tårta så jag äter det ibland och dricker oftast gainer, som egentligen är ungefär samma sak.

På t.ex. gymgrossisten.com finns det många artiklar om det aktuella kunskapsläget om vad man ska äta.

Riksidrottsförbundets kostråd är helt värdelösa. Dom skriver att man kan äta vanlig mat som en som inte tränar. Ibland skriver dom att man ska äta vanlig mat men dubbelt så mycket kött/fisk.
En gång skrev dom vad dom menade med dubbelt så mycket kött fisk, dvs 400-500gr kött/fisk per dag istället för 200-250gr kött/fisk som en som inte tränar ska äta. Jo dom skrev att man kan äta kycklingbröst 90gr 6 ggr per dag, dvs frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Det är ju i praktiken dels omöjligt att orka äta så mycket kycklingbröst, och dels kan man inte bara äta kycklingbröst.
När jag var 35 år provade jag att äta 500gr kött per dag. Jag orkade bara det i två veckor för äter man ett halvt kilo kött per dag orkar man inte äta något annat. Och jag gick upp i vikt för jag åt ju potatis, såser och grönsaker till köttet.

Nu har jag skrivit för mycket och svämmat ut.

Som jag skrev tidigare: Om någon vill ge mig en smocka så är det välkommet, det för debatten framåt. För det är inte bara fakta som för denna debatt framåt utan även känslor, personliga åsikter mm. Debatten lever om den hålls på en låg nivå. Om jag har skrivit så bra att jag har dödat debatten har jag inte vunnit något.
Jag har stuckit ut hakan.
Slå till.

Svar till inlägg av Viktoria, 2017-07-29 00:10:

Känns som att du snackar om en helt annan sak än vad disskusionen går ut på. Att gå ner ett par kg under kontrollerade former är säkert inte så farligt. Men väldigt många unga tjejer blir tyvärr väldigt sjuka och kan förstöra sig för livet, vilket är sorgligt. Är det verkligen värt det?

Tycker även det är väldigt onödigt av dig att kalla en person för småfet, när han är långt ifrån överviktig.

När småfeta Kent Olsson gick ner ett par kilo före VM hade han för helvete ingen ätstörning. Ätstörningar är något helt annat. Möjligen hittar vi en högre andel med preferens för ätstörning inom idrott av skäl som inte alls handlar om att väga lite.

Svar till inlägg av Mr Crowley, 2017-07-28 14:36:

Vem som helst kan när som helst, och hur många gånger som helst abusanmäla ett inlägg. Dock saknas funktionen att motivera sitt klickande, men har du tur så skriver den som gjorde det en förklaring.

Angående vikt, finns lite böcker om hur man hanterar vikten i löpning, tex "Racing Weight" av Matt Fitzgerald

Det är inte självklart att man ska vara lätt för att springa fort i orientering. Däremot i friidrotts-löpning ska man vara lätt. Se på kenyanerna och etiopierna i friidrott som inte har ett gram fett på kroppen.
Däremot orientering är helkroppslöpning. Det gör att personer med muskler i hela kroppen, framförallt bålen, hävdar sig bra i orientering. Det är ett av skälen till att flera i världseliten tränar styrka: Martin Regborn, Gustav Bergman, Tove Alexandersson satsar även på skidorientering. Många orienterare vet att det är bra att kombinera skidor med orientering. Ställ dig bredvid Anne Margerete Hausken och jämför dina muskler med hennes. Hon är lång, smal och har många kilo muskler. Simone Niggli skrev i skogssport att hon tränar styrka två gånger i veckan, och hon är smal men har armmuskler och benmuskler. Emil Windstedt, när han var i landslaget, vägde 80kg. Han är visserligen lång, jag gissar på 190 cm.
Längdskidåkarna i längdskidlandslaget har aldrig presterat bra i ren löpning, undantag finnes (Christer Majbäck på -80-talet). Men längdskidåkarna presterar bra i orientering. Där kommer deras styrka till sin rätt.

Slutsats: Det är inte självklart att man ska vara lätt för att springa fort i orientering eftersom orientering är helkroppslöpning.

Svar till inlägg av 21+, 2017-07-27 23:43:

Jag slutade på ett RIG-olgy för inte så länge sedan. Under dom tre åren så fick vi ingen undervisning om ätstörningar. Så jag håller inte med om att alla som går eller har gått på olgy är medvetna om riskerna. Jag själv är medveten om riskerna för att jag har sett konsekvenserna på nära håll när jag gått på olgy. Det var jobbigt att se flera av mina kompisar insjukna.

Jag kan ingenting kring detta ämne, men det känns väl som att om man vill bli bra som senior bör man inte leka med sin vikt som ungdom eller junior. Likaså borde det finnas en nivå då ytterliggare vikt-tapp inte leder till ökad prestation eller att träningen inte har uppbyuggande effekt. Om så är fallet så finns det kanske iaf några verktyg för att tränings-perfektionister som verkligen vill lyckas kan sköta detta utan att hamna i sjukdom.

Men om förebilderna är Maja och Tove så är det klart att det finns risk att bli för tunn. Vore intressant att höra dem berätta om hur de jobbar med sin vikt för att hålla sig friska och starka.
Sådan information borde inte leda till fler sjukdomsfall, eller?

Varför är mina inlägg anmälda? Kan inte se att jag brutit mot regelverket på sidan.

Ätstörningar är ett känsloladdat ämne, och många har så att säga "idrottspolitiska" åsikter. Det gör att det inte går att diskutera fakta. Däremot har en diskussion många funktioner, och att komma fram till fakta är bara en av funktionerna. Det är lika viktigt att vädra åsikter och känslor. Jag skulle därför vilja att man accepterar att denna tråd håller en låg nivå och inte anmäler inlägg för granskning.
Ämnet är viktigt att diskutera. Det är viktigt att debatten håller en låg nivå så man får med alla åsikter och känslor. Det är faktiskt det som får debatten om ätstörningar att gå framåt. Om man bara håller sig till fakta och klipper bort känslor och idrottspolitik kommer debatten inte att leda någonstans.
Någon som vill ge mig en smocka?

Det här var ingen lätt fråga. Om alla "vet" att om man vill bli bäst så måste man kontrollera sin vikt så måste det.rimligtvis påverka alla som elitsatsar, eller? (Till och med jag har märkt att jag orkar springa på bättre om jag inte väger lika mycket.) När är det då "OK" att börja med viktkontroll? När börjar elitsatsningarna? Man förstår att det här kan leda till problem ...

Kan man i en klubb/landslag ha målsättningar om att vinna utan att samtidigt acceptera en risk att några blir sjuka i ätstörningar?

(Jag har hört rykten om att det förekommer orienteringsfamiljer där föräldrarna kontrollerar vad barnen/"elitungdomarna" äter ganska hårt, men jag vet som sagt inte hur mycket som ligger i det.)

Tycker det har varit väldigt mycket snack om risken för ätstörningar under hela min juniortid. På var och varannat läger har det tagits upp på nån föreläsning. Både i verksamhet inom SOFT, distriktet och klubben. Alla som har gått olgy lär nog vara mycket väl medvetna om riskerna.