Tävling på lika villkor är ämnet för ett av SOFTs styrelses förslag inför förbundsmötet. 2018 gav Förbundsmötet styrelsen i uppdrag att “formulera ett tillägg till tävlingsreglerna om krav på likvärdigt tävlingsupplägg, oavsett könstillhörighet”. SOFT nöjde sig inte med enbart aspekten ‘könstillhörighet’ utan gick all in på de flesta aspekter man kan tänka sig. Till vilken nytta?
Även om detta förslag skulle gå igenom på förbundsmötet går det inte att garanter att alla människor kommer få en likvärdig tävlingsupplevelse, men vad som står klart är att vi inte kan arrangera orientering som vi känner det idag.
Självklart är det viktigt med lika villkor!
Damklass ska uppmärksammas och arrangeras på samma sätt som herrklass, banläggare ska lägga intressanta sträckor för alla åldrar (även om det självklart är betydligt mer utmanande att få till det på en kortare bana än på en längre), etc. Men i SOFTs förslag på tillägg i TR 2.1.3 finns många fler parametrar med:
TR 2.1.3 Regelverkets ändamål är att skapa rättvisa och likvärdiga tävlingar
Alla som är med på en tävling ska få ett likvärdigt tävlingsdeltagande. Skillnaden i likvärdighet kan vara mätbar eller baserad på deltagarens upplevelse.
Tävlingar ska vara utformade på ett sådant sätt att ingen diskrimineras på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning eller ålder.
Att alla är välkomna att tävla och delta i orientering är självklart och ingen ska behandlas illa i samband med våra arrangemang. I de allra flesta fall handlar deltagandet dock om att delta på sina egna villkor, inte lika villkor. Att arrangera en tävling där alla, oavsett t.ex. funktionsnedsättning och religion, kan tävla under rättvisa och likvärdiga förhållanden utan att bli diskriminerade är tyvärr som en omöjlighet. En blind person t.ex. kan aldrig under rättvisa och jämförbara förhållanden tävla mot seende. En person vars religion förespråkar vila på lördagar kan aldrig delta i tävlingar som arrangeras på lördagar. Arrangemangs utformning och genomförande kan inte rätta sig efter alla aspekter som listas i SOFTs förslag för tillägg i TR 2.1.3.
Det som kan och bör göras vid arrangemang är snarare att möta alla deltagare under de förutsättningar som är möjliga i varje enskilt fall så att deltagare kan delta på sina villkor. Kan en person med avvikande färgseende få ett särskilt banpåtryck? Toppen! Kan en person som har svårt att gå få skjuts till starten? Jättebra! Men vi kan inte kräva att arrangörer klarar att möta alla anpassningar som möjligt önskas, och lika tävlingsvillkor kommer vi oavsett ändå inte kunna uppnå.
Att bedömningen av detta likvärdiga tävlingsdeltagande dessutom delvis lämnas till deltagarens upplevelse kan också bli problematiskt för arrangörer med deltagare som skulle kunna känna sig kränkta över godtyckliga situationer och som helt enkelt har rätten på sin sida oavsett vad som hänt eftersom det är deltagarens upplevelse som avgör.
Denna skrivning bör diskuteras ett varv till och sedan formuleras om så att den går att följa samtidigt som vi fortsätter tävla i världens bästa idrott! Kanske rent av återgå till det ursprungliga uppdraget från Förbundsmötet 2018: att formulera ett tillägg till tävlingsreglerna om krav på likvärdigt tävlingsupplägg, oavsett könstillhörighet?
Man kan undra varför SOFT utökar förbundsmötets förslag från början, vem gav uppdrag till det? Och varför formulera och skapa den så att den inte går att uppfylla?