Ny distans på VM
Från och med 2014 kommer ytterligare en guldmedalj att delas ut på VM i orientering. Den nya distansen sprintstafett med två herrar och två damer i varje lag blir den nionde chansen för guldmedalj under samma mästerskap. Varje löpare kan totalt sett åka hem med maximalt fem guld.

Snabb utveckling mot fler medaljer
För 25 år sedan fanns det endast en individuell distans och en stafett. Varje löpare kunde ta max två medaljer, och detta endast vartannat år.

Sedan dess har vi femdubblat antalet mästerskapsmedaljer att kämpa om – vad har det fått för konsekvenser?

Fokus har breddats och rampljuset sprids
Den mest uppenbara effekten är att medaljer och mästerskap inte längre har samma höga status. Självklart är det viktigt, men plötsligt finns det mer än bara en vinnare, strålkastarnas ljus sprids på flera olika personer. För att uppnå motsvarande vad ett VM-guld betydde på 80-talet måste en löpare idag ta flera guldmedaljer och verkligen understryka att han eller hon är bäst. Men det blir aldrig riktigt samma sak. När Annichen Kringstad vann VM-guld 1981 var det stort – riktigt stort, och hon vann Jerringpriset. Men när Annika Billstam vann VM-guld på långdistans 2011 blev det en nyhet i mängden och hon var inte i närheten av ett Jerringpris.

Förändringar i alla tider
Fram till 2003 hölls VM och världscupen vartannat år, och då bestod deltävlingarna av runt tiotalet tillfällen, de flesta av långdistanskaraktär. Idag går cupen varje år, med endast ett fåtal längre distanser.

Vår sport har hunnit ändras mycket de senaste decennierna, men det ska nämnas att föregående årtionden även dem bjudit på stora förändringar för en sport som endast på senare tid kunnat producera detaljerade kartor och nyttja digitala hjälpmedel. På många sätt är orienteringssporten fortfarande i början av sin utveckling där nya saker prövas och i viss mån förkastas.

Utveckling kräver väl avvägda förändringar
Förändring och utveckling handlar om att våga pröva nya saker, men också om att utvärdera och analysera effekterna av genomförda förändringar, och min analys är att allt för många värdetävlingar gör att själva värdet i dem minskar. Med 15-20 hög-statustävlingar varje år tvingas löparna prioritera och plötsligt väljer halva startfältet bort vissa tävlingar och ett VM-guld kan vinnas med många av stjärnorna på avbytarbänken. Snart krävs kanske en tävling som höjer sig över de andra – motsvarigheten till ett OS, som alla löpare kan prioritera.

Värdetävlingar prioriteras bort
På VM i Finland fanns flera exempel på löpare som stod över sprint eller lång eftersom de var svåra att kombinera. Samtidigt är årets världscup en uppgörelse mellan löpare från de länder som har råd att skicka löpare till höger och vänster flera gånger om året.
Totalt sett blir dagens upplägg väldigt kostsamt utan att ge särskilt mycket mersmak och de som får stryka på foten är de små länderna, precis som i många andra frågor.

Kanske är det dags för IOF att fundera på vad som fungerar och vad som ska bort för orienteringssportens långsiktiga utveckling, istället för att bara lägga till mer och mer.