Det närmar sig förbundsmöte och här kommer en serie artiklar som diskuterar vägvalet som svensk orienterings skall göra mot framtiden. Det handlar om stora frågor, och förhoppningsvis leder det till debatt och motioner som senare kan ligga till grund för beslut som styr vår verksamhet några år framöver. Vart vill vi gå?
Vad nu då, handlar det om politik eller? Idealism eller kommersialism, är det nåt jäkla riksdagsval? Ja, det är det nästan, det handlar om frågor om hur vår idrott skall utvecklas de kommande åren, vill vi gå åt ena eller andra hållet eller stå kvar i mitten där vi är idag.
Blandekonomi
Svensk orientering består av en blandning av idealism och kommersialism. Idealismen är tydlig då man ser på våra extremt låga anmälningsavgifter, vi ser det på att man ofta inte har så höga medlemsavgifter men man måste arbeta i sin klubb utan lön. Vi hjälps åt inom och mellan klubbar att skapa den verksamhet vi har, vi arrangerar tävlingar för varandra och får inte in så mycket pengar den vägen, utan finansiering måste även ske på annat sätt. Vi får bidrag från kommun och stat, eftersom de gillar att vi jobbar gratis och motionerar. Vi är skattebefriade i mångt och mycket eftersom vi är ideella föreningar som inte gör det här för att tjäna pengar utan för att idrotta.
Kommersialismen syns då i siktar mot OS; ett av världens mest kommersiella arrangemang. Det syns då vi arrangerar NORT med syfte att synas i media och kunna få tag i sponsorer. Det syns då SOFT säljer tjänster till klubbarna, det syns då företag som Mapandcoach blir "officiell" leverantör av vägvalsanalyser eller då andra företag säljer tjänsten att GPS-spåra oss på stortävlingar. Inte många ritar idag sina kartor ideellt längre utan det är några kartritare som gör det åt klubbarna för ersättning och en del klubbar har råd med anställd tränare. O-ringen har också anställda nu, så att ideella krafterna slipper en del arbetuppgifter som innebär kontakt med "marknaden".
Allemansrätten kan vi utnyttja tack vare att vi inte är helt kommersiella. Vi kan dra nytta av drivkraften hos företagare som vill tjäna pengar till att driva utvecklingen framåt genom att låta dessa företag sköta delar av orienteringens arbetsuppgifter åt oss.
Så vi är både och, och det är en svår balansgång eftersom det finns fördelar med både idealismen och kommersialismen.
Proffsklubb
Ska Alternativet eller nån annan klubb bli den första där man helt och hållet köper allt det man vill ha, och inte jobbar en enda timme? Ska O-fix bli det första företag som helt och hållet arrangerar en orienteringstävling åt en klubb så att klubben endast bidrar med rätten att arrangera en orienteringstävling och kartmaterialet?
Vilken nivå av kommersialism skall svensk orientering välja? Ska vi sikta mot att fortsatt ha låga anmälningsavgifter, stor arbetsinsats från klubbmedlemmarna och stort stöd (?) från stat och kommun samt relativt säker tillgång till allemansrätten?
Eller ska vi sikta mot att klubbarna köper mer och mer tjänster, administration av sin ekonomi, banläggning från banläggarföretag, högre startavgifter, sikte på att få in mer sponsorer i klubbarna och ta betalt för att vara publik på attraktiva (?) sprinttävlingar, sälja TV-rättigheter och köpa tillgång till markerna av markägare?
Dax att välja lite ideologi eller strategi om vilka delar som skall genomföras på ena eller andra sättet. Idag är vi ambivalenta och en röd logisk tråd saknas i våra planer.