Vi befinner oss söder om Stockholm. I Riksten. Klockan är nästan tre. Tre på natten till en söndag i början av maj 2011. Runt 400 pannlampsbeklädda damer står uppradade på startlinjen. Snart går startskottet.
Det är spänning. Det är magi. Det är känsla.
Det är nämligen första gången någonsin damerna kommer att ha nattorientering på stafetten vars själ är nattorientering - 10MILA.

Någon skrev en krönika 1,5 år tidigare och påstod att tjejerna ska ha natt på 10MILA 2011. Haha, vilken idioti! Tjejer vill ju inte springa natt, det vet man ju. De kan inte ens springa natt! Och att det ändå är så pass många som springer Natt-SM och sånt är bara för att de måste, de tycker inte det är kul egentligen.

Samma krönikör påstod att det skulle vara sex damsträckor istället för fem. Galet, då blir det ju färre lag!! Det räcker väl med fem sträckor för att göra 10MILA till den absolut största och häftigaste upplevelsen på hela året eftersom det då blir den stafett som har flest sträckor av alla damstafetter? Den är ju så annorlunda och sticker ut? Eller?

Sex sträckor. Första gafflad med andra som blir den långa natten (9 km?) och vars avslutning är rak och dessutom övergår i gryning/dag för lagen längre bak. Därefter följer två kortare sträckor och sedan två långa som avslutar stafetten. Den sista kan gott ha en längd i paritet med andrasträckans.
Och varför inte skifta fjärde och femte så det blir lite taktik vid laguttagningen (om inte nattsträckorna skulle ge tillräckligt stor utmaning att ta ut).

Nonsens! Det där kan väl aldrig funka?

Tja. Det är knappt 1,5 år kvar. Vem vill vara med där på startlinjen ihop med 400 andra nattfrälsta tjejer i premiären av vad som troligen kommer att bli orienteringshistoriens största nattstafett för damer? Och vad som på några års sikt kanske blir den största av alla stafetter?
Vem vill springa den första "långa damnatten" någonsin och få möjligheten att plocka lag efter lag i nattens mörker? Eller så vara med i en jätteklunga av långa damnattenlöpare som tuffar på kontroll efter kontroll när mörkret övergår till gryning och det enda som hörs är trampande och flåsande till fåglarnas kvitter?

Det är bara att börja ragga lagmedlemmar och träna! Natträna. Och börja med förhandssnacket!

Just det, precis som killarna alltså.


Av: Nattfrälst krönikör