Orienterare.nu

Tiomila

Orienteringskartan

WOC 2016

SOFT

O-snack

Aktuell tråd

Resultatfokusering i barnidrott

Jämföraren 2012-04-04 19:36

Hej, inom fotbollen som jag har erfarenhet ifrån så tassar man på tårna kring allt som rör fokus på resultat, toppning, prestation och priser inom barnidrotten. Och om det nån gång sker att en ledare eller förälder verkar agera annorlunda så skrivs det spaltmeter med journalistiska artiklar och insändare samt att forskare intervjuas som förkastar.

Till min förvåning så verkar orienteringen leva i en helt annan värld. Här börjar man med att gladeligen hänga ut resultatlistor där 9-åringar kan läsa hur de kommit sist med dubbelt så lång tid som vinnaren och där deras kompisar får gå fram och hämta priser och applåderas. Här väljs "de bästa" ut till första-laget redan från de yngsta klasserna i stafetterna och här verkar alla ledare se ut som ett stort frågetecken vid tanken på att man kanske skulle tona ner detta med resultat något i barndomsåren. "Men alla får ju pris i de yngsta klasserna!" var det närmaste en eftertanke som jag kunnat höra.

Hur kan det vara så stor skillnad på synsättet inom olika idrotter? Och varför pågår inte ens någon debatt om detta inom orienteringen - och om resultatfokuseringens eventuella effekter på rekryteringen av nya familjer utan tidigare erfarenhet av sporten?

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

2021-01-23 23:11 #96

Inlägget är raderat

2021-01-23 23:04 #95

Inlägget är raderat

2021-01-23 23:02 #94

Inlägget är raderat

2021-01-23 17:11 #93

Inlägget är raderat

2021-01-23 13:06 #92

Inlägget är raderat

2021-01-23 10:51 #91

Inlägget är raderat

Mountain Man 2012-04-14 16:57 #90

Men ... tillbaka till grundfrågan. Vad är egentligen problemet?

Finns det någon kan påvisa att resultatgivningen verkligen är ett problem inom orienteringen och att det överväger de positiva effekter som finns i det grundläggande behov inom tävlingsidrott i form av att mäta sin prestation ... någon? För vi orienterare älskar verkligen att mäta ... :-)

PS 2012-04-13 23:30 #89

Din observation är intressant och jag har själv märkt att många absoluta nybörjare gärna springer i skogen även om det går en stig väldigt nära. Jag har alltid tyckt att den typ av banor som används för de allra yngsta är direkt kontraproduktiv. Jag tror at man snarare borde ha betydligt svårare banor i väl avgränsade små områden. Dessa kan vara avsnitslade om riktigt tydliga avgränsningar saknas.

f.d. Junior 2012-04-13 22:55 #88

Har inga barn själv, men hamnade vid samma middagsbord som några riktigt unga orienterare på jukola. Det var inget snaack om tider och placeringar, de pratade om härliga idrotten orientering. Bland dessa satt en sjuåring och berättade att han tyckte det var jättekul att springa med höjdkurvor och sankmarker i skogen, men springa på stigar tyckte han inte om. Killen var alltså sju år, gick i första klass och hade redan tröttnat på att springa på stigar... Vad kan vi lära oss av det?

Hela min tro om när man börjar orientera blev rejält naggad i kanten. Är det så att barnen också utvecklas snabbare idag och att de är mognare tidigare?

Magnus H 2012-04-13 19:01 #87

Jag tror det generellt är svårt att jämföra "resultatfixering" i individuella- och och lagsporter.

Förlorare 2012-04-13 14:55 #86

I fotboll förlorar hälften av deltagarna i en match (om det inte blir oavgjort). I en orienteringstävling förlorar alla utom en i samma klass (om inte segern råkar delas). Fyfan vad orättvist!

FF 2012-04-13 11:41 #85

Svar till inlägg av Observer II, 2012-04-13 10:55:

Du kanske inte kunde/ville/hann formulera varför det är att gå för långt att ha serier, men jag gör ett försök. Barn har ju mycket snävare perspektiv på allt och indelar sig socialt med mycket snävare normer varvid det är olämpligt att uppmuntra en väldigt snäv och specifik norm under dessa år när man istället bör utbilda dem i mångfald och dylikt. Samtidigt måste sporten få vara sport och det är naturligt att mäta sig för allt levande. Barnen jublar när de gör mål i fotboll och räknar målen men glömmer resultatet om ingen uppmuntrar dem att komma ihåg dem. Tidtagning kanske inte är lämpligt alls i orientering i dessa år men sträcktider kan vara bra. Etc. Det är en mycket hårfin balansgång man måste gå och anpassa varje sport för sig, i detalj, till att vara optimal på det här området. Orientering har arbetat med detta tidigare. Behöver vi ändra nu igen? Kanske. Jag har dock inte sett något problem för mina barn, ännu. (Dock i friidrott som är katastrof på detta plan.)

PS>>Ha ha, hinken! Kul med minnen.

Observer II 2012-04-13 10:55 #84

Svar till inlägg av Nisse, 2012-04-11 15:21:

Vad jag ville säga med mina exempel är jag inte tycker det är OK att ha jämförande serier för 10-åringar på distriktsnivå som man uppenbarligen har i Skåne och Västergötland m.fl.

Varför är detta att gå för långt? Tala om vad distriktsserier för 9-10-åringar tillför, sedan kan vi debattera detta.

PS 2012-04-13 00:25 #83

Ah, nu inser jag plötsligt att jag har blivit förd bakom ljuset och levat trettiotalet år i en lögn. På den tiden jag sprang i ungdomsklasserna så brukade jag allt som oftast hamna i "hinken". På den tiden användes ju inte datorer och skrivare så varje person sattes ju upp på en remsa som i sin tur sattes upp på resultattavlan. De remsor som inte fick plats lade man då i en hink nedanför tavlan där man kunde rota för att hitta sin tid. Jag har ju alltid trott att det var så stora välfyllda klasser (drygt 100 var inte ovanligt på en vanlig nationell "bonntävling") att tavlan inte räckte till men nu förstår jag ju att arrangörerna på den tiden helt enkelt var före sin tid och som sanna pedagoger gjorde sitt bästa för att vi som hamnade i hinken inte skulle kunna se hur långt ner på listan vi verkligen var. Jag ber verkligen att tacka för denna välgärning för annars skulle jag ju naturligtvis ha lagt av med denna idrott för länge sedan vilket väl i och för sig många beklagar inte blev fallet.

ToreH50 2012-04-12 23:45 #82

Det finns en psykologisk förklaring till varför man idrottar>>Det är>>
1) Vanemänniskor. Alla människor är vanemänniskor. Vi som springer orientering har halkat in på vanan att träna och tävla i orientering.
2) Grupptryck. Man kommer in i en grupp och vill försvara sin plats i gruppen.
3) Man mår bra. Man känner att motion gör att man mår bra. En del får endorfinkickar och mår väldigt bra.
Det blir en cirkel som snurrar vidare pga vanan, grupptryck och så mår man bra också.

Tävlingsresultat>>Är bara ett nödvändigt grundmaterial för eftersnacket. Det är eftersnacket som är det viktiga för då "definierar man sin plats i gruppen". Det viktiga för att "cirkeln" ska snurra vidare är att man försvarar sin plats i gruppen och då är eftersnacket det viktiga.

Jag ska berätta en jämförande historia>> Min 9-åriga dotter springer inte orientering (ännu- jag smider dock lömska planer). Hon idrottar med rytmisk gymnastik. I den idrotten gör man 2 min gymnastikuppvisning. Alla kompisar tittar på. När man är klar kommer alla kompisar och kramar om och klappar om en. Det spelar ingen roll om man gjort misstag eller inte. Man får resultat.

Jag själv i H50-klassen gör på liknande sätt. Jag springer min tävling. Kollar resultatet. Går in i duschen och då börjar eftersnacket, bortförklaringarna osv med alla man känner.

Det som ungdomarna vill är att dom vill lära sig. Dom vill känna att dom utvecklas. Och det som tar ETT träningspass för en 10-14åring att lära sig tar det flera månader för en vuxen att lära sig. 10-14 års ålder kallar man "guldåldern för teknikinlärning" och det ska man ta tillvara på. Ledarna ska vara duktiga. Men tyvärr är det få som lämpar sig för att vara ungdomsledare för ungdomsledare får inte vara fyrkantiga klossar utan ungdomsledare måste ge värme, uppskattning, klappa om ungdomarna, ungdomarna måste bli sedda.

Sedan måste man skapa grupper. Tyvärr blir det alltid att ungdomar slutar, grupperna blir mindre och då slås grupper ihop. Det blir alltid några som känner sig utanför och dom slutar.

Man måste också alltid fråga sig varför man är ungdomsledare( jag har inte varit ungdomsledare de senaste 10 åren men tidigare i ca 15 år varit ungdomsledare):
Om man är ungdomsledare för ungdomarnas skull är man nöjd med att dom lärt sig grunderna i orientering. Det har dom nytta av hela livet. Om dom sedan sluta orientera och väljer tennis istället så är man nöjd. Man har gjort något bra för ungdomen.
Om man är ungdomsledare för att klubben ska växa eller sporten ska växa - gråter man ifall dom slutar och byter till tennis.
Om man är ungdomsledare för eliten skull - struntar man i ifall det kommer 100 nybörjare till ungdomsträningen, man är bara intresserad av att veta om någon av dom är en talang.
Jag har kommit fram till att man måste ha alla dessa tre perspektiv. Man måste ibland ha perspektivet att man lär ungdomarna grunderna i orientering bara för ungdomarnas eget bästa. Ibland göra saker för att klubben ska växa och ibland göra elitsatsningar.

Så tillbaka till frågan om "resultatfixering".
Jag anser att resultatet bara är ett grundmaterial för eftersnacket och att det är eftersnacket som är det viktiga för då "defenierar man sin plats i gruppen".
Alla kan ha kul oavsett resultat. Utan resultat dör all idrott.

Orienteraren 2012-04-12 21:51 #81

Sprang och tänkte lite på den här tråden idag när jag tränade orientering. Inte helt optimalt kanske men jag blir lite upprörd när jag tänkte på hela frågeställningen. Inte så att det är fel att diskutera frågan men svaret är ganska enkelt och flera har varit inne på det redan. Det är tävlingsidrott vi håller på med! Klarar man inte av att bli slagen som 8- eller 10-åring, varför starta då? Samma med fotboll. Om man inte klarar av att förlora, varför spela matcher då? Det är ju inget roligt när man förlorar. Man blir besviken.

Om man vill orientera men inte tävla och riskera att bli slagen. Orientera utan att tävla då! Eller?! För det är väl ingen som tvingar ungarna att vara med mot sin vilja?

Magnus H 2012-04-12 17:10 #80

Vad har du själv för tankar?

Mad Man 2012-04-12 14:12 #79

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-12 14:01:

"Det är inte resultaten i sig, utan det faktum att är man inte elit(-satsande) som 20-år finns det litet eller inget stöd att hänga kvar i sporten."

HUR skall ett sådant stöd se ut och VARFÖR skall sporten erbjuda det, över det som redan erbjuds?

Magnus H 2012-04-12 14:01 #78

"svara på" då, och inte "citera".

Jag kan inte minnas att jag uttryckt någon åsikt om vad jag anser att sporten skall göra för de 20-åringar som lägger av, så hur kan du då säga att de är absurda?

Det verkar mest vara du som argumenterar emot dina egna förutfattade meningar,

Mad Man 2012-04-12 13:45 #77

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-12 13:09:

F.ö så har jag inte citerat dig en enda gång.

Mad Mad 2012-04-12 13:41 #76

Svar till inlägg av Mad Man, 2012-04-12 13:39:

Med "lägger av" menade jag "vill inte satsa elitmässigt."

Mad Man 2012-04-12 13:39 #75

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-12 13:09:

Ett försök att få dig att reflektera över dina, i mina ögon, ganska absurda åsikter.(Det finns stora likheter mellan vad spårvagnsmannen ansåg att samhället skulle göra för honom och vad du anser att sporten skall göra för de 20 åringar som lägger av)

Du kan ju börja med att förklara på vilket sätt de stackars 20 åringarna som lägger av skall få stöd av sporten, förutom det som redan finns och på vilket sätt det är sportens uppgift att se till att tillhandahålla detta, inviduellt anpassade stödet.

Magnus H 2012-04-12 13:09 #74

Svar till inlägg av Mad Man, 2012-04-12 11:28:

"Dina påståenden påminner mig om..." Vad är det för sätt att diskutera? Om du nu skall citera mig, kan du väl hålla dig till det jag skrivit?

Mad Man 2012-04-12 12:31 #73

Det är svår balansgång, för ju längre man låter barnet leva bland dom rosa molen, så mer abrupt kommer uppvaknadet bli den dag personen i fråga inser att hela livet är en enda lång tävling.

Man skulle faktiskt kunna se det så här; Vi behöver resultatinriktningen för att kunna "utbilda" barnen att hantera en motgång. För det är just där som saker ställs på sin spets, att vinna är enkelt, att förlora är svårt.

madcap 2012-04-12 12:19 #72

Enligt min ringa mening handlar den här frågan inte om resultatlistans vara eller icke vara, utan hur vi vuxna pratar om reslutatlistan och prestationer tillsammans med våra barn.

Om vi vuxna hela tiden säger till våra barn att "åh, idag kom du trea, det är ju X placeringar bättre än förra helgen", så har vi ju satt fokus på resultatlistan. Om vi istället säger "åh, idag bommade du ju bara en kontroll, det är ju två bommar färre än förra helgen", så har vi istället satt fokus på barnets prestation i relation till sin egen kapacitet på ett bättre sätt.

Prisutdelningar är ett sätt att sätta fokus på resultatlistan, varför de yngre klasserna (-DH12, U-klasserna) kanske hellre skulle ha lottade priser eller lika pris till alla, att hämta ut direkt efter målgång.

Barn är inte dumma, de ser resultatlistan och de kommer att titta i den, men om vi vuxna tydligt och konsekvent visar att det är viktigare att man är nöjd med sin insats i skogen än med sin placering i resultatlistan så tror jag att vi slipper ohälsosamt resultatfokus.

Mountain Man 2012-04-12 12:13 #71

Det här är ju ingen ny debatt utan var ju tämligen intensiv för omkring 10 år sedan om jag inte minns fel. Var det inte så att Jämtland-Härjedalen till och med avlyste tävlingsverksamhet upp till HD14 ? Tittar man på Sverigelistan idag tycks det ju inte varit speciellt framgångsrikt experiment. Bästa dam är en D40 på plats 1217 och bäste herre är en H45 på plats 3419 och totalt antal aktiva från HD 16 och uppåt är 119 orienterare (enligt Sverigelistan). Någon som vet mer exakt hur det här egentligen har utvecklats?

Mad Man 2012-04-12 11:28 #70

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-12 10:34:

Vilket "stöd" skall sporten ge till dom som säger att dom lagt av p.g.a resultatfokuseringen, (men som egentligen lagt av av något helt annat skäl)? Ge exempel på andra idrotter som erbjuder plats i verksamheten för dom som inte är intresserade av elitsatsning i lika hög grad som orienteringen.

Dina påståenden påminner mig om en yngre man jag mötte på spårvagnen för några års sen som ansåg att det var samällets uppgift att förse honom med ett jobb som han ville ha.

FF 2012-04-12 10:54 #69

Svar till inlägg av Observer II, 2012-04-11 13:34:

Nej ingen bokförsäljning för din del. Diskussionen om kameluppfödning är ju lika viktig på båda ställena, men att jämföra är irrelevant, menar jag.

Magnus H 2012-04-12 10:34 #68

Svar till inlägg av Mad Man, 2012-04-11 15:44:

Förutom att du läser in en del som jag inte skriver, så missar du poängen. Det är inte resultaten i sig, utan det faktum att är man inte elit(-satsande) som 20-år finns det litet eller inget stöd att hänga kvar i sporten.

Man kan ju också fundera på hur beteckningen "mulle" påverkar de som inte elitsatsar.

hello 2012-04-12 08:10 #67

Svar till inlägg av Mountain Man, 2012-04-12 07:17:

Håller helt med, den största utslagningen sker ju först i junioråldern och framförallt då folk går från 18- till 20-klassen. Det händer mycket då och de som pluggar universitet/jobbar/reser kan få svårt med tid och ork till att hålla på och träna och tävla hela tiden. Men de flesta utav dessa återupptar sporten sedan på "äldre" dar.

Jag förstår varför resultatfokusering i så unga år kan ses som en het potatis, men jag var själv ingen stjärna som liten och det stoppade inte mig från att idag tycka att det är världens häftigaste sport jag håller på med. För att peka lite åt @Farsans inlägg, de yngre som jag känner springer knappt inskolning längre för tiderna kommer inte upp där och då är det inte lika roligt att springa.

När jag var liten och spelade fotboll (började vid sex års ålder) så var resultaten allt. Nu hör jag att det inte ens räknas mål längre. Men jag slutade inte spela fotboll bara för att vi började förlora helt plötsligt, jag må ha varit besviken just den dagen men det kommer fler matcher. Men ska vi verkligen sluta räkna resultat bara för att någon alltid förlorar? Är inte det lite väl sossigt?

Jag har träffat på ledare/föräldrar inom orienteringen som har varit på gränsen när det gäller just resultatfokusering, men har aldrig varit med om att någon har lagt av och slutat på grund av det även om jag själv ibland blivit lite irriterad. Nu kanske empiri inte är den säkraste källan just i mitt fall då jag inte har levt så länge ännu...

Det viktigaste i min åsikt är, som många andra nämnt, attityden till resultat och hur man ska förhålla sig till dessa. Det borde vara vad som ska tas upp i den här diskussionstråden för utan resultat så blir sporten helt plötsligt inte särskilt intressant.

Mountain Man 2012-04-12 07:17 #66

@Jämföraren
Sorry ... ser att jag missat de 25 första inläggen. Så man har då faktiskt slutat räkna mål i barnfotboll! Jag har svårt att se att det skulle leda till något positivt, men jag är å andra sidan inte insatt i fotbollen och hur barn,ledare och föräldrar samverkar.

Min egen erfarenhet är att i de fall det finns prestationsrelaterade problem är det inte hos barnen/ungdomarna utan problemet ligger i agerandet hos ledare och föräldrar. Men det är ju möjligt att vissa individer lugnar ner sig om man inte räknar ...

Men till min fråga. Vad är problemet inom orienteringen? Menar du att det faktiskt är ett problem att man mäter tiden och publicerar densamma?

Min uppfattning efter en mansålder som orienterare med egna och andras barn är att detta sällan eller aldrig är grunden för "utslagning". Rätta mig om jag har fel.

/MM

Farsan 2012-04-12 00:34 #65

Svar till inlägg av Jämföraren, 2012-04-11 23:23:

Jodå innebandyn har för de allra yngst inga tabeller och slutat räkna mål. Tror det är upp till 11 år. Men ungarna räknar målen och vet exakt vad matcherna blev ändå. Har 2 st som är 11 år som spelar. Däremot så skall man ev införa nivåspel istället vilket låter intressant.
I orientering kan man ju gå upp en klass ifall man tycker banorna är för lätta, vilket är likvärdigt.

Inskolning ger inga tider eller sträcktider. Var ett tag då det inte fanns tider på tävlingen för inskolning, däremot fanns det på winsplits. Så mina ungar ville gå in där när de kom hem för att kolla tiderna där. Nu är det oftast inga tider där längre, finns undantag som beror antagligen på vilket dataprogram man använder.

Min yngsta (8 år) har flera kompisar som spelar fotboll i Skåne och de vet altid hur det gick i matchen och många mål de själva gjorde osv. Spelar cuper gör de också fast de bara är 8 år:-) Stackars barn.

Min yngsta har precis börjat spela handboll och idag på träningen berättade tränaren att 8-9-åringarna hade spelat cup i helgen och tjejerna hade tagit guld i b-slutspelet och killarna silver i b-slutspelet. Killarna och tjejerna tränar tillsammans, men spelar matcher var för sig. Min yngsta var inte med då han precis har börjat men skall vara med för första gången om 2 veckor och tycker det skall bli kul att spela match, stackars barn som inte förstår att det inte är bra för honom.

Men visst, vi skriver någon fin skrivelse som fotbollen verkar ha gjort som vi inte sedan följer i de flesta fallen verkar det som. För stackars alla vi andra som har lidit när vi var yngre. Har säkert själv sviter av det hela som kan förklara min nuvarande mentala hälsa. Skönt att man äntligen vet varför.

Men det är bra att debatten kommer upp, tror själv att det hänger på ledarna och problemet är ju ledarbristen vilket gör att det är mest aktivas barn som kommer ut på riktiga tävlingar. Många barn kommer oftast inte längre än till klubbstugans område och det blir inte mer än en avancerad mulleverksamhet. Det är fint det också, men vi håller ju på en tävllingsverksamhet. Orienterings styrka är ju att alla kan vara med oavsett om man är elit eller motionär. Man kan skriva mycket om det hela, men jämföraren skall ha heder för att han vill driva sin sak och lite rätt har han säkert och det är alltid bra att fundera på vad man vill med verksamheten.

Linjalen 2012-04-12 00:23 #64

Svar till inlägg av Jämföraren, 2012-04-11 23:23:

Du beskriver en teoretisk bild som inte överensstämmer med verkligheten. Lite som att förr var det förbjudet att gå mot röd gubbe men man gjorde det ändå. Låt mej ta några exempel, huvudsakligen jämföra våra 10-åringar i H10 eller P10

Börjar med P10 i AIK/Vasalunds Vårkul kommande helg
http://www.cumap3.se/cuponweb/upload/2679_menu_link_sve_7_1.xls
Tabeller och Slutspel !

St Erikscupen:
Resultat från PF8 och tabeller från PF10

Plantklubbarna typ BP har sina "hemliga" united-lag från 9-10 årsåldern. Djurgården har akademiverksamhet från 9-års ålder. De här lagen med de bästa åker på specielle inbjudningscuper för de bästa. Svensk fotboll gör sitt bästa för att hålla verksamheten i skuggan. Detta fenomen finns i Göteborg och Malmö och det är stenhård konkurrens för att bli uttagen eller antagen. Blir du inte uttagen/antagen får du helt enkelt inte vara med och träna de extra träningarna eller spela inbjudningsturneringarna.

Hårt liv för en 10-årig fotbollsspelare.

Jämföraren 2012-04-11 23:23 #63

Svar till inlägg av Mountain Man, 2012-04-11 17:31:

Tja Mountain Man, hade du läst mina övriga inlägg - och speciellt #47 och de länkar som finns där - så hade du kanske förstått att man inte bara har slutat räkna mål och utse vinnande lag utan dessutom officiellt anvisar just detta från fotbollsförbundet! (Sen att inte alla inom fotbollen följer förbundets rekommendation är en annan sak).

Det har inte alltid varit så inom fotbollen dock utan blivit en process efter debatt. Varför pågår inte samma debatt med goda inslag av självinsikt ifråga om resultatfokusering och vuxnas fokus på jämförelse av barns prestationer även inom orienteringen?

Enkel fråga: Finns det någon löp-klass alls (förutom miniknat) där man kan ge varje barn sina egna sträcktider men där barnet kan få slippa att det offentligt publicera och jämföra deras resultat med andra barn? Tror inte det va.

P.S. har för övrigt läst nånstans att innebandy-förbundet redan för 10 år sedan rekommenderade samma sak: sluta räkna mål och publicera tabeller för yngre barn. Nån som har barn i innebandy kanske vet?

Mountain Man 2012-04-11 17:31 #62

@Jämföraren
Trodde vi hade klarat av det här tramset och skeva tolkningar av "Idrotten Vill" för många år sedan inom orienteringsrörelsen.

Huvudsyftet med Idrottsrörelsens manifest är att möjliggöra för alla att delta i motions- och tävlingsidrott på sina egna villkor och efter sina egna behov. Man vill också minska "utslagningen" av barn och ungdom på grund av allt för tidigt inriktad elitverksamhet.

Jag påstår att det finns få idrotter som ens är i närheten av Orientering när det gäller att i grunden uppfylla dessa krav.

Så Jämföraren, vad är problemet? Din jämförelse med fotboll haltar grovt så länge man fortsätter räkna mål och utse ett vinnande lag i varje match, men det kanske man slutat med i ditt distrikt?

/MM

PS 2012-04-11 16:47 #61

Om man inte gillar att tävla så kanske man inte ska springa orienteringstävlingar. Det finns ju gott om andra alternativ som tex TRIM^H^H^H^HSUS^H^H^HNaturpasset.

B 2012-04-11 16:03 #60

Hur ser det ut på rasterna i skolan? Eller (allt mer sällan) hemma på fritiden.
Springer man ikapp, spelar boll eller mäter sig med andra på annat sätt?
Gör barnen det omedvetet om vem som är bäst på olika saker, tar dom skada av det?

Idrott skall vara roligt, men det är för de allra flesta roligt att jämföra sig med sina jämlikar. De som alltid toppar listorna jämför sig där och andra är nöjda med att slå kompisen var annan gång fast långt ned.
Som individuell idrott där det knappast finns publik som kan kommentera och ge uppmuntran under loppet är ju tidtagningen centralt för sporten. Det blir ju väldigt trist de gånger som arrangörerna inte lyckas prestera tider omgående till resultattavlan.

En helt annan sak är hur vi peppar alla ungdomar, även de lite långsammare att ändå fortsätta. Och att vi inte blir alltför resultatfixerade för långt ned i klasserna. Jag tror att man kan ha vissa tävlingar med resultatmål och andra med deltagande som största dragplåster. Båda delarna fyller ett behov.

Mad Man 2012-04-11 15:44 #59

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-11 13:32:

F.ö tror jag inte det är resultatfixeringen som får 20 åringar att sluta, utan deras egna tillkortakommanden. Resultat är bara ett tydlig sätt att illustrera att andra har presterat bättre. Jag tror att dessa människor känner av det, oavsett om det finns en resultatlista eller inte.

Dessutom vet vi inte hur många som fortsatt p.g.a resultafixeringen. Sporten hade kanske drabbats av ett stort frånfall om vi övergått till enbart mullesport, som vissa förspråkar.

Mad Man 2012-04-11 15:34 #58

Svar till inlägg av Magnus H, 2012-04-11 13:32:

Du kan inte dra alla åldrar ifrån 10 till 20 år över en kam.

Nisse 2012-04-11 15:21 #57

Svar till inlägg av Observer II, 2012-04-11 13:34:

Jag tycker det är att gå för långt att säga att 9-10 åringar inte skall ha resultat. Vi klarar inte konkurrens mot andra sporter om vi inte lockar de tävlingsinriktade. kanske är föräldrarna ofta skyldiga men det är en sanning vi inte kommer ifrån - en sport utan tävlingsmoment före 10 års ålder är dödsdömd. Utmaningen ligger i att hitta sätt att uppmuntra de mindre tävlingsinriktade utan att ta bort tävlingsmomentet för övriga.

Samma pris för alla i U-klasser vore en början. Kanske borde man gå så långt som att överväga att ta bort resultat helt i U-klasser.

Vi har ju i vår sport en möjlighet där man kan åka ut till en tävling och ta sig runt en bana utan att ha en aning om andra var snabbare eller långsammare eller gjorde fler mål. Vilka andra sporter har det?

1 2

Senast kommenterat

Fredag 19/4

20:23

Finansiering av elitorienterare?