Orienterare.nu

Tiomila

Orienteringskartan

WOC 2016

SOFT

O-snack

Aktuell tråd

Att fråga var man är under tävling

Admin 2016-08-10 10:45

[Utbruten ur annan tråd.]
Det finns de som frågar var de är under tävling. Vad tycker ni om det? Ska reglerna följas eller finns det tillfällen då undantag är OK?

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

Punkthöjd 2016-08-11 12:34 #69

Svar till inlägg av Ulf S, 2016-08-11 11:50:

Jupp, det har jag också hamnat i - men då tycker jag att det sällan gör något för ofta har det handlat om folk som stått och glott med tomma blickar på hundra likadana punkthöjder (Idre) eller en oändlig klippskrevor (Havs OL) och fått skoskav av att vandra i cirklar för att leta efter kontrollen. Efter ett tag brukar det ofta bli en ganska gemytlig stämning i de där gängen :-)

Punkthöjd 2016-08-11 12:30 #68

Svar till inlägg av Farsan, 2016-08-11 11:11:

Sant, sant.

En annan sak jag råkat ut för några gånger, senast två gånger på årets Hallands 3-dagars, är att folk - hel oombett - har ropat "62:an ligger där borta" och pekat med tumman där de nu kom i från. Vad handlar det om? Att jag ser så jäkla dum ut att de känner att de måste hjälpa mig? Någon annan som råkat ut för detta?

Punkthöjd 2016-08-11 12:26 #67

Svar till inlägg av Jobbig, 2016-08-11 11:06:

Point taken!

Si 2016-08-11 12:21 #66

Svar till inlägg av Slatan, 2016-08-11 11:55:

det är ett skit med pipande Si som avslöjar kontrollen...

Ulf S 2016-08-11 12:11 #65

Svar till inlägg av Slatan, 2016-08-11 11:55:

Nummer ett kan väl lämpligen kombineras med ett högt "Jaaa!" efter 30-40 meter :-)

Slatan 2016-08-11 11:55 #64

Jag tänkte på två andra "fusk" som jag själv praktiserar då och då.

1. När jag försöker springa ifrån någon som hänger eller om man kommit ikapp en klunga som letar efter kontrollen - om jag ser kontrollen innan de andra brukar jag smyga dit och hosta samtidigt som jag stämplar för att de inte ska höra att en kontroll är närvarande.

2. Detta har jag gjort speciellt många gånger på långanatten, om man kommit i en grupp där man turas om att dra och man kanske väljer att gå några meter ifrån varandra i ett grönområde - det har hänt att jag hittat kontrollen där jag går, då brukar jag vissla till för att låta mina hängkamrater också ta kontrollen så att jag inte måste springa resten av långanatten ensam tills det att de andra kommer ikapp igen. Detta händer även på individuella tävlingar också!
Jag brukar kalla fusk nr 2 för Survival of the fittest.

Är detta okej fusk?

Ulf S 2016-08-11 11:50 #63

Jag frågar inte och svarar normalt inte.
Men det finns en del gränsfall när man bommar och stöter på andra bommare där nåt slags "gemensamt problemlösande" vidtar utan att några explicita frågor eller svar yttras. Eller att de eventuella frågorna inte riktas *till* någon, utan mer antar formen av att "tänka högt" för att läsa in sig.
Visst, jag erkänner att det är en form av samarbete jag understundom hanmnar i, även om det är oöverlagt.

Farsan 2016-08-11 11:11 #62

Svar till inlägg av Punkthöjd, 2016-08-11 10:20:

På vanliga småtävlingar är det nog svårare att få hjälp snabbt. Det gäller ju att hitta någon som inte känner igen en så där är nog tanken att få fråga inte lika stor som på O-Ringen där man har någon att fråga i nära räckhåll nästan hela tiden.
Så man kan t ex lätt få en kanske 2-5 minuters bom att enbart bli 1 minut.

Jobbig 2016-08-11 11:06 #61

Svar till inlägg av Punkthöjd, 2016-08-10 23:58:

Brukar det finnas många att fråga utanför kartan och brukar de kunna hjälpa dig om de också är utanför?

Punkthöjd 2016-08-11 10:20 #60

Svar till inlägg av Farsan, 2016-08-10 10:51:

Jag är också supernaiv i så fall! Jag trodde att det tog längre tid att stanna och fråga (för en duktig orienterare alltså) än att springa vidare.

Punkthöjd 2016-08-11 10:18 #59

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2016-08-10 10:55:

Det var alltså ditt inlägg jag svarade på nedan.

Punkthöjd 2016-08-10 23:58 #58

Jag har frågat ganska många gånger. Anledningen är att jag började orientera för ett par år sedan och några tyckare i min klubb tyckte att det var lika bra att jag sprang svarta banor direkt. Då blev det ju lite knivigt ibland. Och ja, det hände även i tävlingsklass, men sällan före 15 minuters letande. Vill också poängtera att jag aldrig kommit bättre än typ trea från slutet. Nu har jag hållit på i några år och behöver nästan aldrig fråga längre. Skulle nog hålla mig i det längsta från att göra det i tåvlingsklass. Om jag var utanför kartan, typ.

Zerbembasqwibo 2016-08-10 21:31 #57

Svar till inlägg av Jakob, 2016-08-10 18:00:

Ah, jo just ja... Visst var det då jag frågade dig i syfte att kontrollera dig så att du inte svarade, som jag försökt lära dig att man ska!? Har för mig du svarade nåt mycket avsnäsande. Perfekt!

Värre var väl att jag deltog i ett DM på karta som jag var kartkontrollant för...! :O

B 2016-08-10 19:39 #56

Svar till inlägg av Ty, 2016-08-10 18:53:

Dom är alldeles för bra för att fråga. De skulle skämmas för mycket. ;)

Visst, om man står vid kontrollpunkten men utan skärm så skulle man väl diskutera om det är rätt och kontrollen saknas/sitter fel.
Eller om det är stafett och hängning/kompislöpning är tillåtet, då kan det ju vara taktiskt korrekt att t. ex. hjälpa en löpare på parallellsträcka på 25-manna.

Ty 2016-08-10 18:53 #55

Till alla här i tråden som säger att dom inte låtsas höra , läxar upp eller helt enkelt låter bli att ge hjälp, jag har en fråga till er...

Gör ni/skulle ni gjort likadant om det är en klubbkompis? Eller en god vän sedan barnsben?

domaren 2016-08-10 18:07 #54

bland de skaror som skriker högst om regler och straff brukar man kunna hitta de fulaste fiskarna...

Jakob 2016-08-10 18:00 #53

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2016-08-10 10:55:

På fjolårets O-Ringen frågade jag aldrig, trots mycket stor bom. Jag frågade inte ens vätskepersonalen när jag inte visste vid vilken vätskestation jag var vid. I år frågade jag dock var jag var vid årets enda start när jag kom fram till en kontroll vid en sten, och jag inte såg någon sten i närheten av där jag hoppats vara. Jag hade kunnat läsa in mig men jag ville hinna tillbaka till funktionärssysslorna så då frågade jag en löpare i motionsklass som stämplade vid stenen och hon blev glad över att kunna hjälpa någon annan :)

Jag vill dock minnas arr du frågade om ett kontrollnummer på Domnarvets DM för några år sedan, eller hur? :p

Surfer 2016-08-10 14:54 #52

Svar till inlägg av ..., 2016-08-10 14:23:

Det byggde på snabbhet. Max två sekunder sedan var kartan återbördad. De flesta blev så paffa att dem bara gapade och skrek lite när jag rusade vidare. Jag bävar för vad PS vidtagit för åtgärder om han drabbats av mitt gamla jag:)

... 2016-08-10 14:23 #51

Svar till inlägg av Surfer, 2016-08-10 13:24:

Tur du slutat med kartrycket, för skulle du göra det mot mig så skulle jag ta din SI-pinne efter att jag stampat dig stenhårt på foten alternativt sparkat dig på knät.

cec 2016-08-10 14:03 #50

Fenomenet "fråga var man är" göds ju av er som hjälper andra. När jag springer och känner på mig att någon kommer fråga så låtsas jag om som att de inte existerar. På sin höjd ger jag ett otydligt nej och fortsätter att springa.
Ser jag barn som är borta ( uppskattningsvis under 12 år ) hjälper jag gärna till.

Hängning kommer man aldrig komma ifrån. Lägg inte O-ringen i sälen med kilometerlång sikt om man vill bli av med hängning

Surfer 2016-08-10 13:24 #49

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2016-08-10 10:55:

När jag var H16 var det ofta fort och fel som gällde. Tron att det går alltid att springa in ett misstag fanns. När jag var fel sprang jag fram till en kontroll som någon (tant?) stämplat vid och slet till mig kartan för att se vilken kontroll hon var. Snabbt sätt att läsa in sig exakt så snabbt som möjligt. Inte beroende av någon vill visa fel eller rätt samt dessutom inte vet exkat position. Inspirerades av några finnar på 10-mila som körde denna taktik.
Slutade tämligen fort med detta agerande som jag tycker är högst olämpligt
Är det här mot reglerna i dagens regelskrivning. Jag har ju inte frågat någon

Om jag hjälper ett barn i dag så använder jag mer av frågor. Vad ser du där? Har du passat kartan? Vart ska du? Dvs något som de som tävlar inte har tid att vänta på. Oftast har de vilsna bra koll, men är bara lite osäkra

Anonym 2016-08-10 13:08 #48

Jag ropade var en kontroll var till en mycket duktig jämnårig löpare i elitklass utan att han frågade. Det var tydligt att han inte hade koll på var han var. Det var dumt gjort!

h21 2016-08-10 12:30 #47

Svarar alltid när det kommer elitdamer och frågar. Ser inga problem med det.

Inte frågare men lyssnare 2016-08-10 12:17 #46

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2016-08-10 10:55:

På Jukola lyssnar jag aktivt till vilken kontroll de omkring mig är på väg, och om det låter bra utnyttjar jag det, är det kriminellt ;)

TEE 2016-08-10 11:54 #45

Av hälsoskäl kunde jag inte tävla i årets O-ringen. Jag gick däremot i tävlingsområdet under etapp 1, och blev mycket förvånad över hur vanligt det var med hängning och annat samarbete. Väldigt många frågar om hjälp direkt när de tappar kartkontakten för att inte förlora sekunder. Vid ett tillfälle såg jag två tjejer i D14 springa i högt tempo i flera hundra meter; den ena femton meter bakom den andra. Plötsligt stannade den första av dem, och det var uppenbart att hon inte längre hade en aning om var hon var. Den andra tjejen stannade femton meter bakom och avvaktade, utan att ens titta på sin karta. Efter 20 sekunder fick hon syn på en man i 40-årsåldern från samma klubb (hennas pappa?), ropade, och sprang fram till honom. De växlade några ord, och sprang sedan vidare i nittio graders vinkel med mannen först och tjejen efter. Den första tjejen stod kvar och såg ledsen ut...

TEE 2016-08-10 11:45 #44

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2016-08-10 10:55:

Jag kan ha frågat enstaka gånger upp till 15-årsåldern. Anledningen till att det bara var ett fåtal gånger var nog mest att jag var för blyg. Attityden i min omgivning var inte på något sätt negativ till att fråga. Jag visste inte ens att det inte var tillåtet, och tänkte inte alls på det orimliga i att vara stolt över sin placering fastän man tagit hjälp av andra.

Frågetecknet 2016-08-10 11:19 #43

Hittills 24 start 2016, varav 3 sprinttävlingar. Av de övriga 21 tävlingar 16 i Finland och 5 i Sverige (O-Ringen). Statistik:

- Frågat själv: hittills 0 gånger.
- Blev frågad: 8 gånger (svarat till alla).
- Givit råd oombedd: 2 (nästan gråtande barn på O-Ringen som vågade inte fråga fastän hundratals meter bort från banan)

Frågeställarna (1-5 i Finland; 6-8 svenskar & O-Ringen):
1) En c. H80 tävlare som sprang till en annan startplats innan jag hade startat. Han var långt mycket från sin bana.
2) En c. D15 på den enda öppen myr på hennes bana.
3) En bekant från min klass "(har du redan besökt kontroll 7?" Slutligen hann vann mig).
4) En vuxen tävlare c. H40 ("Har du sett en kontroll in en sänka?")
5) En bekant från min klass som hade startat före mig ("har du besökt kontroll 4?" Jag var inte långt borta då men gjorde strax en 2-3 min bom).

6) En c. D60. "Var är vi?" Etapp 1, på en stig, jag visade platsen men hon trodde mig inte.
7) En c. D12 "var är vi" pä en stig under etapp 3 (c. 150 m från hennes kontroll).
8) En c. H18 ("var är vi", vid min kontroll i dimman, etapp 4)

Admin 2016-08-10 10:56 #42

[Inläggen nedan är flyttade hit från en annan tråd.]

Rembranth 2016-08-10 10:55 #41

Om man sitter med klubbkompisarna vid målet innan sin start och så kommer en polare släntrande efter sitt lopp och man frågar, hur var det? Så får man till svar "sankmarkerna var för jävligt blöta och tungsprungna men grönområdet på slutet hade upptrampade spår rakt igenom så det gick skitbra. Då har man skaffat sig enorma fördelar och det är fusk,fusk,fusk,fusk (enligt vissa härinne) . Så HÅLL KÄFTEN och var sportslig:-)

Kjell Larsson 2016-08-10 10:55 #40

På andra etappen vid 5-dagars i Östergötland 1967 regnade det enormt och att då rita in banan med kulspetspenna var omöjligt. Väl ute i de blötan missade jag lite och Sarolta Monspart (världsmästare 1972) visade mig var jag var.
Allt var inte bättre förr.

Zerbembasqwibo 2016-08-10 10:55 #39

Nu har vi hört några berätta om att andra frågar. Men det låter ju osannolikt om INGEN här på forumet är en "frågare"? Kom igen nu, ut ur garderoben och berätta. Ni kan ju vara anonyma här, om ni känner att det skulle vara känsligt.

Jag är då nyfiken på en dialog.

Eller är det en myt att folk frågar?

j 2016-08-10 10:55 #38

Svar till inlägg av Insatt, 2016-08-10 10:52:

Jag hörde rykte om en fd världsmästarinna som frågade om hjälp i år och dessutom vann etappen.

Jakob 2016-08-10 10:54 #37

Jag var funktionär på årets O-Ringen men sprang en öppen bana en dag. Tidigare år har jag fått många frågor och då spontant blivit smickrad över att någon frågar mig (relativ nybörjare) var de är och svarat. De allra flesta som frågar är nybörjare/motionärer men i något fall har det varit någon i tävlingsklass som jag inte borde ha hjälpt (insåg jag i efterhand). När jag ifjol testade att inte svara (jag sa något om att man inte får hjälpa varandra) frågade personen direkt någon annan.

På årets bana hörde jag på lite avstånd två skrik av smärta i en sluttning med steniga partier. Jag sprang i den riktning jag hört skriken ifrån men såg ingen skadad löpare. Då ropade jag och frågade om någon (skadad) behövde hjälp men fick bara ett kontrollnummer till svar!

Sverker 2016-08-10 10:54 #36

Jag har nu reviderat min uppfattning om att bara motionärer och nybörjare frågar. Utifrån diskussionen här förstår jag att vissa använder frågandet som en del av sin orienteringsteknik högt upp i klasserna, till och med på elitnivå. Jag har haft tur som inte råkat ut för dessa. Liksom de flesta här på forumet anser jag att frågande på den nivån är försök till fusk.
Själv är jag motionär. Orienterade mycket i ungdomen, efter det 20 år paus med väldigt lite motion, nu orienterar jag igen, men konditionen är usel. Sprang/gick dock i tävlingsklass i O-ringen för utmaningen. Blev tillfrågad 6 gånger i skogen på O-ringen. Dessa var alla mer eller mindre vilse. Jag visade alla på deras egen karta så jag såg samtidigt hur mycket fel dom hamnat. En hade hamnat utanför sin egen karta. Inga 1-minutersbommar där. Mer i stilen tvingas avbryta/kunna fullfölja. Själva hjälpandet tog säkert en minut per gång, om inte mer. På den nivån handlar det mer om medmänsklighet, inte fusk.

Irriterad 2016-08-10 10:54 #35

Har jag redan gjort ett uselt lopp när någon frågar mig alt jag skuggar någon unge så gör jag alltid så här - är det en som springer tävlingsklass >HD21 inkl Kortklass rycker jag alltid kartan ur handen på hen och startar en lååååång lektion som börjar med hur man passar kartan. Ju flåsigare hen är när vi börjar dvs hen har troligen börjat med att fråga och inte kartstoppat eller liknande och kommit ner i puls, ju längre håller jag på. Vid minsta påstöt att det räcker så kikar jag på nummerlappen och säger typ "i din tuffa tävlingsklass måste man kunna detta så vi tar det en gång till, va"
Gillar det lika mycket, se den förargade hen lunka iväg oftast utan att ha blivit särskilt hjälpt.

B 2016-08-10 10:54 #34

Svar till inlägg av Asg, 2016-08-10 10:53:

Det du beskriver är ytterligare ett problem med att orienterare (inte barn och nybörjare, de kan man ganska tydligt skilja ut) frågar, den som tillfrågas blir störd.
Jag har noterat att jag blir irriterad på de som frågar, ibland så mycket att jag tappar fokus och bommar, särskilt när det elitlöpare eller andra med tillräcklig erfarenhet och kunskap för att själva reda ut var de är. Man springer i värsta fall och formulerar en anmälan till tävlingsledningen om vederbörande person istället för att orientera.

Så inte bara i den klassen som den frågande tävlar kan resultatet påverkas av det fusket. Jag kan tänka mig att andra störs på liknande sätt av "hängning" men bara dom håller tyst får dom för min del ligga efter mig om dom står ut med den långsamma hastigheten, det blir mer en känsla av att man tävlar mot varandra om att vara först.

Själv har jag slutat att svara och låtsas som att jag inte hör frågan, för om jag svarar något blir det bara mer störning just för att de då ibland också blir sura på mig. Så det vore bra om man lärde ut att inte fråga sig fram så fort man inte är helt säker, och i stället lär sig hur man "läser in sig" igen.

Av någon anledning tycker jag att det är mindre störande om någon snubblar eller liknande, att stanna och fråga om det gick bra. Eller om någon ser helt vilse ut (t ex yngre ungdom långt utanför ungdomsstråken), att fråga om dom behöver hjälp. Min egen tävlingstid är inte det viktiga, det är att jag känner att jag gjort en bra prestation efter mina mått, och att bli störd är irriterande även om man inte bommar efteråt och förtar nöjet med loppet något.

Om andra medtävlande fuskar utan att jag ser det under loppet är förstås trist men det är mindre störande på mitt nöje av att springa i skogen, det får man redan ut enligt regelverket så kan man glömma det sedan.

Asg 2016-08-10 10:53 #33

Svar till inlägg av Per H, 2016-08-10 10:53:

Intressant!

Nu går vi tyvärr lite offtopic.. Men under O-ringen i år blev jag kallad idiot eller ja.. "Jävla idiot" om man ska vara petig och för att jag inte hade tid att stanna o hjälpa en vilsen gubbe. Han var dessutom ca 30! meter ifrån mig när han ropa om hjälp. Innan jag blev kallad idiot så var jag snäll nog att ropa "jag har inte tid att stanna, men gölen är precis bredvid mig".
Det var tydligen inte hjälp nog och jag blev kallad idiot. Min koncentration försvann och jag bommade 1 minut på kontrollen.

Så om du GUBBEN... Läser detta, tänk på vad du kallar folk.

Per H 2016-08-10 10:53 #32

Har också erfarenheten att de som frågar är ett brett spektrum.

Allra vanligast är inte frågan "Kan du visa var vi är?" utan mer frågor av typen "Ska du också ha kontroll 39?" eller "Sitter kontroll 43 där nere i sänkan?". Jag har varit med om att en medelålders manlig tävlingsorienterare blivit riktigt irriterad när jag svarade på den senare frågan med "Det får du kolla själv"

Jag hjälper barn och uppenbara nybörjare som är vilse. Ibland kan jag säga något i stil med "Det finns en väg 300 meter åt öster där du kan läsa in dig" till någon som ser genuint vilse ut, men elitlöpare och andra som ser ut att bara försöka få fördelar svarar jag inte alls.

Zerbembasqwibo 2016-08-10 10:53 #31

Svar till inlägg av Sverker, 2016-08-10 10:53:

Ah! Precis där jag tröck förstod jag din fråga... :) (Den går att misstolka kl 00:31)

Zerbembasqwibo 2016-08-10 10:53 #30

Svar till inlägg av Sverker, 2016-08-10 10:53:

Vilket menar du?

1 2

Senast kommenterat

Fredag 19/4

20:23

Finansiering av elitorienterare?