Orienterare.nu

Tiomila

Orienteringskartan

WOC 2016

SOFT

O-snack

Aktuell tråd

OCR - Konkurrerande idrott eller språngbräda?

AJ 2015-11-03 11:40

När jag ser hur OCR sporten fullkomligt har exploderat de senaste åren får jag känslan av att vi (jag) orienterare som vanligt står vid sidan och tittar på och muttrar lite bittert varför provar inte alla dessa människor på orientering istället? Det är ju naturens hinderbana där man blir precis lika skitig och trött... är vi sist på bollen nu igen?

Visst det kanske är att jämföra äpplen och päron men nånting borde vi kunna lära oss av en helt ny konditionssport som på bara några år lyckats locka tusentals personer villiga att bli just trötta och skitiga. Dessutom till smått ofattbara anmälningsavgifter. http://www.toughest.se/registration/

I Dagens Industris artikel http://www.di.se/di/artiklar/2015/10/9/toughest-tar-fast-grepp-om-hinderlopp/ nämner man just den smarta marknadsföringen som en framgångsfaktor. Är det något vi kan, borde och vill lära oss utav?

Vad tror ni, är OCR en konkurrerande idrott som "tar" potentiella orienterare från oss eller kan det vara en språngbräda vi själva kan utnyttja för att locka intresserade till orienteringen? Eller kanske kan vi leva i en fantastisk symbios där båda drar nytta av varandra?

Skriv ett inlägg

Skriv ditt inlägg här...

Skriv 1981 i rutan

Inlägg

Z 2015-11-10 11:39 #57

Svar till inlägg av PS, 2015-11-09 17:24:

Tur att inte det gäller heltäckande klädsel där
https://picasaweb.google.com/112685755530413453942/WOC2015LongDistance#6180397322133671986

PS 2015-11-09 17:24 #56

Svar till inlägg av Nisse, 2015-11-09 17:19:

Ta en titt på exempelvis dessa bilder och då främst de bilder där de springer.
https://picasaweb.google.com/112685755530413453942/WOC2015LongDistance

Nisse 2015-11-09 17:19 #55

Svar till inlägg av Talangen, 2015-11-09 15:45:

Orientering handlar för mig snarare om flyt, teknik och naturupplevelse. De som hävdar att orientering skall vara tufft, jobbigt och skitigt vet jag inte ens om de är orienterare.
På 80-talet visade man alltid leriga bilder från tiomila och jag tror det bara skrämde väg de som egentligen skulle vara intresserade av en fin idrott.

PS 2015-11-09 17:18 #54

Svar till inlägg av Sänkan, 2015-11-09 17:04:

Det tror jag inte. Det är många som får upp ögonen för orientering genom skolan (jag vet flera personer). Däremot skiljer det väldigt mycket mellan olika skolor hur det genomförs så vad som snarare skulle behövas är bättre kvalitet på de sämsta.

Sänkan 2015-11-09 17:04 #53

Det största lyftet för vår sport skulle vara att få bort skolorienteringen.

Talangen 2015-11-09 15:45 #52

Pratade med en kille i 50-årsåldern som var med på Tough Viking på Gärdet i Stockholm. För honom var målet att ta sig igenom hinderbanan och känna att han har klarat av det. Likaså sa han att något av det bästa var att man hjälpte varandra att klara av hindren: "helt plötsligt sträckte en okänd fram sin hand och hjälpte mig och vice versa". Tiden var ointressant och det var snarare prestationen att ha tagit sig igenom banan. Kan tilläggas att han är gammal militär i bakgrunden.
Själv tycker jag inte detta har något med orientering att göra där man är väldigt egocentrerad på tid, bommar etc etc. Dessutom dånar det musik ur högtalare på Tough Viking och det finns elektriska hinder - det är så långt ifrån orientering och/eller vanlig terränglöpning man kan komma. Själv skulle jag aldrig sätta min fot på en sådan där obstacle bana, främst pga. skaderisken och att jag tycker det är alltför långt ifrån klassiska sporter som just orientering och friidrott (långdistanslöpning och terränglöpning).
Jag tror det är många som inte är intresserade av kartmomentet överhuvudtaget som springer OCR mm. Stereotypen för mig av en OCR-löpare är ett killgäng som gymmar lite några gånger i veckan, försöker springa några gånger i veckan runt 5 km, och festar lika många gånger... Men det kan vara jag som är fördomsfull... Dvs. lite annan målgrupp än dem som ger sig ut i skogen med karta och kompass.

Bonf 2015-11-08 11:58 #51

Som "ombörjare" med två starter under bältet i modern tid så går mina tankar ungefär såhär:

Orientering är roligt! Dock är det svårt att förstå för en som enbart sprungit skolorientering, som är en av sportaktivteterna i skolan med sämst rykte.

Från mitt perspektiv så är själva orienteringen en utmaning, och jag har ändå tävlat mycket i unga år. Att springa mig svettig och slut har jag ännu inte lyckats med pga att jag måste "orientera" mig så mycket.

För att locka bred massa så tror jag att det måste vara mer fokus på "traillöpning" än orientering. I prinicip långa nybörjarbanor (1-1,5 mil kanske) på stigar där man kan hålla hög fart. Man vill ju vara trött när man går i mål!

En wow upplevelse tycker jag som statistiknörd är alla möjligheter som sportident och GPS gör. detta tror jag kan locka betydligt fler om man förstår vilka möjligheter som finns.

Marknadsföring är givetvis viktig! Det måste nästlas in i traillöpningskretsar att orientering ger det hela ytterligare en dimension.

Otb 2015-11-06 23:19 #50

Svar till inlägg av Otb, 2015-11-06 22:41:

Och en mix-klass för alla åldrar. Knowit och Sportident sponsrar och tar fram en Livelox-pinne tillsammans. O-ringen AB är medarrangör.

Fysiskt praktexemplar 2015-11-06 22:49 #49

Det här tror jag inte ett skit på. Drar folk som vill betala 800 spänn för en tröja, inget mer. Tyvärr!

Skogiskaveln var åtmnstone förr, i Stockholm, för riktiga nostalgiker, men framförallt i Umeå, en tävling som drog mängder av ickeorienterare. Kolla med dem! Varför drog det så mycket folk? En jävligt trevlig heldag med en ännu jävligt trevligare röjarfest som avslutning, fy fan!

Otb 2015-11-06 22:41 #48

... och klassindelning som Stockholm City Cup; dam/herr, upp till 16 och 17-.

Otb 2015-11-06 22:34 #47

Nu blir jag inspirerad. Kör Double Brain Run två vardagkvällar i rad i augusti i större städer. Enligt Daladubbelmodell. Första kvällen tvåmannastafett förlängd sprint. Andra kvällen patrull (couple?) tufft men lätt. Massiv marknadsföring innan.

Otb 2015-11-06 22:20 #46

O-ringen och finska Jukola drar många som normalt inte är orienterare. Om vi kan få till tre - fyra orienteringsarrangemang i Sverige som drar många som normalt inte orienterar så har vi lyckats. En del som dras till dessa blir bitna och vill fortsätta på riktigt. En del andra vill orientera en del innan för att komma väl förberedda. En del får med familj, kollegor och/eller vänner. Hur får vi till dessa arrangemang? Är det 25-manna, 10-mila eller helt nya tävlingar? Någon slags korpstafett? Toughest brain? Vasaorienteringen?

nybörjare 2015-11-06 17:53 #45

Svar till inlägg av PS, 2015-11-06 16:54:

Jag vet inte helt vad du svarar på men om det handlar om smuts i ansiktet och inte bara på fötterna och lite på bena så fungerar inte sankmarker och mossar. Jag springer väldigt mycket i mossar och blir aldrig smutsig på överkroppen av det om jag inte råkar ramla. Det värsta som har hänt hittils är att man sjunker ned en bit med ett ben.

PS 2015-11-06 16:54 #44

Svar till inlägg av nybärjare, 2015-11-06 13:35:

Det behöver inte vara svårare än att man lägger tävlingarna i rejäl skogsmark. I närterräng är oftast stigsystemen så väl utbredda med spänger och annat tjafs att det inte lönar sig att dra rakt på genom en sankmark. Det fanns väl en anledning att Älgdrevet var så populärt när det avgjordes på rejält stora blad långt uppe på bergen runt Fredriksberg. Jag tittade på kartan från förra året men blev inte tillräckligt sugen. Om kartorna blir större igen så kanske det drar mer men då måste det kanske få kosta mer.

nybärjare 2015-11-06 13:35 #43

Lite märkliga kommentarer tycker jag. Många av förslagen är ju aktiviteter som redan har funnits ett bra tag, som tex adventure racing där man orienterar en del.

Självklart kan merknadsföring, tid i media och liknande ge fler utövare men om man vill att folk ska orientera så känns det lite konstigt att försöka få dem att göra andra saker får att sen kanske få in dem i orientering.

Att smutsiga utövare sälger tror jag inte heller på men jag undrar hur man skulle få in det i orientering om man vill ha något annat än leriga skor och ben. Snubbeltrådar vid mossar och lerpölar? Kontroller ute på öar? Det optimala kanske är kontroller mitt ute på riktigt djupa mossar så man måste moss simma ut (problemet är väl att folk kan dö...)

Kuben 2015-11-06 12:09 #42

Orienteringen var större som idrott i Sverige på den tiden vi bara sprang långdistans helg efter helg. Har vi månne tappat bort vår nisch som en tuff och skitig sport där det alltid regnade och duschvattnet var kallt. Där pannlampsljuset knappt nådde längre än till fötterna. Har vi blivit alltför sprintifierade och bekväma och försöker konkurrera med andra bekväma sporter? Bara en tanke.

PS 2015-11-06 11:54 #41

Svar till inlägg av EriOL, 2015-11-06 08:18:

Kanske något ditåt eller som fjällorienteringen men i mer befolkade trakter så att man kan locka fler. Det blir förstås en annan typ av orientering än i fjällen vilket kan vara både bra och dåligt.

EriOL 2015-11-06 08:18 #40

Svar till inlägg av PS, 2015-11-05 22:47:

Det kanske är något sånt här du är ute efter? http://dontgetlost.ca/index.php/raid-the-hammer

Där börjar målgruppen överlappa till ganska stor del och det blir en spridningseffekt även till arrangemang som är mer "riktig" orientering.

AJ 2015-11-05 23:35 #39

Svar till inlägg av PS, 2015-11-05 22:47:

Efter att ha läst en del inlägg inser jag att det kanske ändå handlar om marknadsföring? För vår image behöver nog ändras. Tänk en bild där "vanliga" glada kollegor och kompisgäng tar sig i mål efter lagom svår orientering i den riktiga skogen. Gärna med pannlampor och lera på kinderna. Känslan att vem som helst kan va med och att det är en riktig jävla utmaning.

Skogsmyskänslan måste kanske tvättas bort en gång för alla? Ja, förlåt om jag provocerar någon men nånting måste hända. Tävlingsnamn som innehåller lunk, träff och tramp kanske helt enkelt är daterade i marknadsföringssyfte?

Zerbembasqwibo 2015-11-05 23:16 #38

Svar till inlägg av PS, 2015-11-05 22:47:

Några elitare är det knappast: de (vi??) har oftast inte mer armstyrka än att bära en karta och en liten kompass, och dessutom är skaderisken hög. Av (oss???) motionärer har säkert fler testat motsvarande tävlingar.

Zerbembasqwibo 2015-11-05 23:15 #37

Svar till inlägg av 08a igen, 2015-11-05 09:39:

100 000 är det väl, men är det verkligen nytt? Känns som att det funnits länge men det kanske bara är några år?

PS 2015-11-05 22:47 #36

Svar till inlägg av Myran, 2015-11-05 22:14:

I vanlig ordning så flydde jag ju lite från ämnet genom att föreslå att man kunde locka med mer normal långdistansorientering med gemensam start men det är nog inte alls samma målgrupp man kan locka som för dessa mer renodlade hinderlopp. För att återknyta till ämnet så tar jag alltså tillbaka allt och svarar i stället på trådskaparens fråga och säger att jag inte tror att dessa lopp tar speciellt många potentiella orienterare. Enstaka orienterare kanske kör enstaka sådana här lopp men inte i någon väsentlig omfattning.

Myran 2015-11-05 22:14 #35

Svar till inlägg av PS, 2015-11-04 21:32:

Tänkte mig att du skulle se kopplingen i ditt eget inlägg.
Om du och jag försäsongstränar i dylika hinderbanor så skulle vi förmodligen dra på oss långvariga skador och det har vi kanske tid med. För en satsande elitorienterare kan det innebära en spolierad säsong.

08a igen 2015-11-05 09:39 #34

Svar till inlägg av 08a, 2015-11-05 09:38:

...och turf har på kort tid samlat tusentals hängivna utövare!

08a 2015-11-05 09:38 #33

Night Trail som skrivits om innan lockade finfina dryga 400 anmälda härom veckan. Det är ett bra "steg" I rätt riktining. Och med väldigt nöjda deltagare!
Orienteringen är för svår att komma in I. Och då menar jag inte själva tävlingsmomentet. Sprint är ingen idé att använda som utmanande test, sager sig själv. Skogsorientering för knepigt att komma in i. Möjligen att en hybrid typ rogaine funkar som dragplåster. Kom ihåg att manga orienterare garvat rått åt turf, appspelet ni vet, men det innehåller faktiskt ett orienteringsmoment och inte minst är det lätt att ta till sig.

Öh.. 2015-11-05 08:41 #32

Säkerhetstänkandet verkar inte vara så utvecklat än. I många länder skulle det krävas skyhöga försäkringskostnader för arrangörer och deltagare.

http://na.se/nyheter/orebro/1.3163417-kritik-mot-sakerheten-i-action-run

PS 2015-11-04 21:32 #31

Svar till inlägg av Myran, 2015-11-04 20:53:

Så mycket bättre att vi inte har några konstgjorda hinder då. Tanken är ju att det ska vara klassisk kamp man mot man i täten som på en klassisk rak förstasträcka på Tiomila när det begav sig (fast kanske lite fler stämplar då ...) och en kamp för att ta sig runt för dem en bit bak. Målgruppen är kanske mer de som både springer Tjurruset och Lidingöloppet.

Myran 2015-11-04 20:53 #30

Svar till inlägg av PS, 2015-11-04 14:36:

Omväxling är det säkert men till vilket pris?
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbotten/flera-skadade-i-toughest

PS 2015-11-04 14:36 #29

Svar till inlägg av instämmer , 2015-11-04 11:51:

Det är just därför jag tror att början av grundträningsperioden är lämplig. Då är nog även riktiga orienterare sugna på lite omväxling i träningen. Tanken är ju att några av löparna ska bli sugna på vanlig orientering; inte att man ska börja med sådana lopp året runt.

B 2015-11-04 12:57 #28

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-11-04 12:08:

Nä, vi orienterar inte för att det lönar sig.
Men gör man en marknadsföringsinsats av den storleken i T-banan så måste det ge extra deltagare och intäkter i motsvarande grad, det tror jag är svårt att räkna hem. Annars har det knappast "lönat sig" att göra reklam.

I Stockholm har ju Stof i några år hyrt en "Arena" ute i skogen för att ha en lämplig "fast" plats för tävlingar, och kommunerna har samarbetat om "IP-skogen" med material som kunnat bokas för t ex orienteringstävlingar.
Den typen av "fasta anläggningar" med kommunalt bidrag är nog ett användbart sätt att argumentera för orienteringens behov i den kommunala budgeten, i konkurrens med andra sporter med idrottsplatser.

Zerbembasqwibo 2015-11-04 12:08 #27

Svar till inlägg av B, 2015-11-04 11:49:

"Men jag är tveksam till att det lönar sig?"

Skillnaden är väl att vi inte orienterar "för att det ska löna sig" utan för att vi tycker det är kul. Om det där OCR-deltagarna istället för att betala 800 spänn för en hinderbana organiserade sig i en ideell förening, sökte kommunalt och andra bidrag, skulle de kunna bygga en fast idrottsanläggning och ha "gratis" tävlingar där varenda helg.

instämmer 2015-11-04 11:51 #26

Svar till inlägg av Öh.., 2015-11-04 11:24:

Instämmer. Väldigt få likheter. Men ska vi inte då ställa oss frågan. Vilken väg vill vi att Orienteringen ska gå? Marknadsföra oss och göra oss mer tillgängliga för alla exponeringskåta människor eller göra som vi alltid ha gjort?

B 2015-11-04 11:49 #25

Svar till inlägg av PS, 2015-11-03 22:04:

Marknadsföring!

I somras var ju T-banan tapetserad med reklam för något av loppen, arena på Gärdet har jag för mig.
Den dagen våra orienteringstävlingar fyller kollektivtrafikens annonsplatser ett par veckor med reklam för att få allmänheten att anmäla sig, så kanske vi kan locka några extra deltagare som vill prova på.
Men jag är tveksam till att det lönar sig?

Däremot så verkar det ju vara sponsorer till dessa lopp som passar även orienteringen, kanske kan man komma att nu ut till allmänheten bättre via dessa än utan, om det är gemensam aktion och inte varje arrangemang för sig.
Pannlamps-loppen för terränglöpare på 10mila och natt-DM drog ju några fler deltagare/multisportare för nått år sedan t ex.

Man kan kanske hoppas att SOFT/DF kan bearbeta de stora känd sponsorerna i så fall, men det måste vara mera orientering än snitslad terränglöpning på sådana lopp för att ge orienteringen en egen nisch.

Öh.. 2015-11-04 11:24 #24

Känns som kopplingen är närmast noll till orientering. Detta handlar om att utan hjärna forcera hinder, orientering handlar om att med hjärna undvika hinder. En stor del i attraktionen i OCR är helt säkert att dessa tävlingar drar publik på ett annat sätt än löpartävlingar och andra innesporter.

"Ribersborg i Malmö är den perfekta platsen för ett Toughest-lopp! Vid havet men ändå nära stadskärnan så inbjuder det inte bara till en bana med flera element utan också upplagt för publikfest. 2015 var ca 30 000 personer på plats och såg löparna ta sig an utmaningarna och vi räknar med liknande publikstöd i år."

Dvs i vårt exponeringskåta tidevarv blir det en kick och tilldragningsfaktor i OCR att någon tittar på när jag försöker ta mig över hindren. I orientering är det ju ingen som ser en motionär in action, utan bara på upploppet.

Med OCR tillkommer också att man efter loppet har mer spännande "bedrifter" att dela på sociala medier än tråkiga långlopp som Marathon eller Vasaloppet och kan få mer uppmärksamhet.

PS 2015-11-03 22:04 #23

Atomloppet har jag hört talas om men visste inte att det var gemensam start på det. Det närmaste jag har sprungit själv var Stockholms (och Sörmlands tror jag) lång-DM (ultra) i slutet på 90-talet med gemensam start vid Svartbäcken och mål vid Ravinens klubbstuga (vid Hellasgården) med ett par dm snö. Vill man vända sig till allmänheten så krävs ju som sagt en hel del marknadsföring och kanske lite oortodoxt tänkande. Man kanske måste ha löpare som springer med flaggor som anger sluttid ungefär som på Stockholm marathon. Den som känner att det är svårt att hänga med får då stanna vid en kontroll och vänta på nästa grupp.

O-OCR 2015-11-03 20:28 #22

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2015-11-03 19:51:

Om man nu är intresserad av att locka hinderbanefolket till orientering är det nog ingen dum idé alls. Svagt snitslad bana i riktigt jävlig terräng med valfri orientering där man kan vinna tid. In med lite överkroppsmoment så att alla discomuskler får visas upp. O-ringen OCR kan alltid locka någon.

B 2015-11-03 20:27 #21

Svar till inlägg av gsb, 2015-11-03 18:37:

Det var väl 30 år sedan Atomloppet fanns, och gick just sent på hösten som PS föreslår.
OKS försökte väl ta upp det igen 2009, men fick inte anmälda så det blev inställt har jag för mig (fast då i april).
Det finns ju några andra tävlingar med gemensam start så här års, Rodhenloppet, och Höstlunkens två multi-klasser t ex. Men inte drar de så många icke-orienterare, marknadsföringen är kanske svår.

B 2015-11-03 20:22 #20

Svar till inlägg av AJ, 2015-11-03 17:47:

Precis, det är de som upplever den glädjen i vår idrott som också kommer att fortsätta efter att ha testat. De som bara vill vara skitiga och svettiga och macho kommer inte att bli kvar men kanske träna på reflexslingorna på vintern.

Zerbembasqwibo 2015-11-03 19:51 #19

Svar till inlägg av Magnus H, 2015-11-03 17:59:

MUMS.

"Skitorientering" - en orienteringsbana som är svagt snitslad, men den optimala vägen går ej via snitslarna. Det inkluderas helvetesträsk, branta berg, snårigaste skogarna och kan kan göra en kortare del som en snitslad del i form av "hinderbana". Spurten är 1000 meter lång, slingrande framför målet och där är det taggtråd, trasiga bilar att klättra över, stora krondiken att korsa och en gödselbrunn att simma över på slutet.

nybörjare 2015-11-03 19:00 #18

Min gissning är att de som håller på med det där (tror också många bara testar) är mer gym folk och crosstrainare än rena uthållighetsfolk som jag skulle tro de flesta orienterare är.

Senast kommenterat

Torsdag 25/4

14:31

10-mila från 2024

1741