Fördelen med att få extra sparring på träningarna tycker jag överväger nackdelarna. Men om det är en belastning för klubben får man se till att sätta ner foten. Ett träningsmedlemskap eller en träningspeng är inte ett orimligt krav. Sedan kan det även finnas försäkringsvillkor som gör det fördelaktigt att vara medlem i klubben.

Såklart ska den som regelbundet tränar med annan klubb kunna sättas i arbete. Genom åren, flera klubbyten samt träning med andra klubbar, har jag aldrig stött på något problem med detta. Tvärtom! "Vad kul. Självklart. När ?" är de vanliga kommentarerna när man fått frågor samt frågat åtskilliga "utbölingar".

Men det viktigaste är ju att han/hon är med och bildar träningsmiljö. För nästan all klubbar i landet är problemet att den vanliga träningslunken hänger på sköra trådar. Jag menar att tillskott i form av andra ger en positiv känsla i de flesta klubbstugorna runt om i landet tisdag och torsdagskvällar. Denna känsla beskrivs enklast som "drag" i verksamheten. Glesa omklädningsrum kan få och de senaste 10 åren fått stora konsekvenser. De som är lite svaga i träningsanden faller av när det är glest i träningsstugan. Omvänt gäller ifall det är välfyllt. Ofta är dessutom de som tar sig till en klubbstuga utanför den egna klubben både sociala och lätta att prata med. Ännu en mycket viktig ingrediens när det gä'ller att hålla kvar de egna "svaga i träningsanden"-medlemmarna.

Förutom klubbar som SNO, Linne, Järla, Tullinge + några till är de ödsliga träningsomklädningsrummen det stora problemet. Skräm inte bort extralöpare på träningarna med tillspetsade problemformuleringar i debattforum. En liten önskan inför kommande OL-år.

Det kan nog vara så att hemma-klubbarna känns större än dom egentligen är då man både har fullt i lagen. Kanske är bättre för orienteringen att folk byter direkt till elitklubben så att hemma-klubbarna kan jobba med nya löpare istället.

Eftersom jag sedan tidigare vet att folk blandar ihop personer med klubbar så kanske jag bör påpeka att mina åsikter alltid bara är mina om jag inte skriver annat. Vad min klubb har för uppfattning i denna fråga vet jag inte så mycket om eftersom jag nuförtiden inte är speciellt aktiv i de delar av verksamheten som främst berörs av denna diskussion.

Det som jag tycker är lite märkligt är hur långt ifrån varandra många här verkar stå och inte alls förstår något av andras synpunkter. Hela poängen med en klubb är väl att man delar på ansvar och glädjeämnen. När löpare regelbundet deltar i verksamheten så är väl det minsta man kan begära att de även tar ansvar för den oavsett om de är medlemmar eller ej. Jag har stor förståelse för delar av ToreH50:s resonemang även om jag kanske inte håller med i alla stycken. En del av dem som tycker att det inte finns någon gräns för hur mycket man bör samarbeta mellan klubbar kanske bör fundera över hur mycket klubbkänsla som till slut finns kvar inom klubben. Risken finns ju att man skapar fraktioner där eliten har sin verksamhet, gubbarna sin och ungdomarna sin och att de sällan eller aldrig pratar med varandra. På lång sikt leder sådant till utarmning av verksamheten och jag är tyvärr rädd att det är spåren av detta vi redan ser på många håll.

Svar till inlägg av Merlänna, 2011-12-22 19:44:

Precis! Man blir ju nästan mörkrädd när man läser här. Var kommer "vi och dem" ifrån? Man funderar ju om vissa som skriver här röstar på ett parti som har samma typ av inställning också. Man tränar ju och håller på med orientering för att det är kul, spela roll vilka klubbfärger man har.

Som sagt tidigare har vi i Linné ganska många träningsmedlemmar, vilket överhuvudtaget inte är ett problem, snarare lyfter det hela träningarna när man är fler. Sen är det väl ett givande och tagande från båda sidor. Hos oss är även träningsmedlemmar med och lagar mat efter träningar/sätter ut kontroller och dylikt. Ett tag var till och med en träningsmedlem med i träningskomittén och planerade träningsprogrammet. Så allting blir vad man gör det till. Det händer även att träningsmedlemmar hänger med på läger och tävlingsresor, det ser jag heller inte som något problem.

Svar till inlägg av ToreH50, 2011-12-21 14:44:

6. "Hur liten tävlingen än är ska man ha vimpel. Man ska ha klubb-overallen. Man SKA KÄNNA att vi är här och tävlar tillsammans."

Jag tar mig friheten att visa ett nytt citat (min versering). Det är nånting här som stör mig. Är det jag som missuppfattat den korrekta definitionen i orienteringssverige på "klubbkänsla"?

Vad Tore beskriver är beteendetvång. - Du ska ha rätt kläder på dig och rätt kläder bestämmer styrelsen/stugmötet! Man måste även KÄNNA likadant som alla andra för att passa in och få vara med. Jag tror det blir en sekt om man inte ger varje individ stort utrymme att vara sig själv.

Hur kan denna fråga blivit så brännhet för Tore? Är det ett kompenserande för stor ideell börda?

Topic: Om träningsgäster blir en belastning på träningarna bör man ge dem riktlinjer för hur de kan hjälpa till. Ofta sägs väl ingenting och gästandet rullar på.

Svar till inlägg av Ratad?, 2011-12-22 12:12:

Har det överhuvudtaget funnits regionala träningar i Sverige? Du får det att låta som det. Nej, det som istället har skett är att de "s.k. elitklubbarna" har utvecklats... De har knutit löpare till sig och byggt upp sin verksamhet - då både de och löparna har insett att det är det som behövs för att nå längre. Är det inte tom så att SOFT tryckt delar av "sitt ansvar" på elitklubbarna under senare år?

1981 inser naturligtvis att jag beskriver en alternativ verklighet. Jag vet också att ett antal s.k. elitklubbar i praktiken tagit över ansvaret för svensk (och delvis även schweizisk, rysk, dansk o.s.v.) eliututveckling. Min tes är att du ska byta klubb när du under en längre tid deltagit i klubbens vardagsträning. Om du genomför det mesta av din träning i en träningsgrupp - OL-gymnasium, Dala sportakademi, Linköping osv - ska du inte byta klubb förrän du lämnat träningsgruppen och absolut inte till en klubb på en ort där du inte bor och inte heller kommer att bosätta dig när studierna är över. Möjligheter att få glassa i budkavlar genom sådana byten bör du inte tänka på, det är egoistisk cynism.

Nu börjar det bli intressant här. Vilket ansvar har de stora elitklubbarna för svensk orientering egentligen? Kan man plocka russinen ur talangkakan och stänga ute alla andra från träningarna, eller ska man ta regionalt ansvar för utvecklingen och t.ex. låta unga löpare från klubbar i distriktet delta på träningar och tävlingsresor, typ j-cup och e-serie? Min klubb har i alla fall valt den senare linjen och det gör att jag känner samhörighet och stolthet med min klubb.

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2011-12-21 22:31:

Självklart så har det en stor psykologisk effekt att känna alla i laget och ha bra sammanhållning i t.ex. ett tiomilalag. Men det är långt ifrån samma sammanhållning som krävs i en lagsport

Det här är så dumt att det inte kan vara sant. Vem fejkar inläggen ?
Mörkrädd är bara förnamnet.

Svar till inlägg av Löpare, 2011-12-21 22:26:

Jag tror du underskattar den psykologiska effekten som ett tiomilalag med god kännedom om varann har. Däremot är det ju mest på stafetter som effekten märks, vi springer ju en hel del andra tävlingar också och där är det mycket större skillnad mot fotbollen.

Svar till inlägg av Lilla my, 2011-12-21 21:21:

Du har aldrig varit aktiv i en lagsport va? I så fall så var det inte på speciell hög nivå.
Det är inte om att våga slå en passning nr det gäller lagsport, det är mer att veta vart spelaren kommer vara, öva in spelsystem, löpningar osv.
Det du behöver öva in i orientering är långt ifrån samma sak. Du behöver inte ens känna nästa person som ska ut på nästa sträcka under 10MILA för att du ska springa bra. Du är inte beroende av dina lagkamrater på samma sätt som i en lagidrott. I orientering kan du bli bäst i världen utan något lag. Det går däremot inte i en lagsport. Där måste du ha hjälp av dina medspelare. Där ska laget vara samspelt. I orientering så får du fler sparringpartners genom att ta in utomstående löpare, något som inte sker i en lagsport där laget ska utvecklas.

Svar till inlägg av Löpare, 2011-12-21 18:53:

För att våga slå en pass till en medspelare i ett lag krävs det att man litar på den personen. Annars skulle aldrig den personen få några bollar att jobba med. Du säger att orientering inte är en lagsport, tvärtom. Det är lika stor nivå lagsport som fotboll. Att ge sig ut på en 10-mila sträcka och lita på att varje enskild löpare i sitt LAG kommer prestera 100% , då skulle man våga slå en pass till sina medspelare och ta det lugnt till tredje sista kontrollen.

Orientering har mycket att lära av fotboll. Stängda träningar för att öva hörnor. Stängda träningar för att öva sista säkra? Vill man som "SNO" gå sin egen väg och ha träningar för sig själva tar man kanske det första största steget i Sverige och visar att man är en riktig elitklubb. Tror att det skulle locka fler löpare till Scanialand om ingen visste vad som egentligen skedde där, allt som är förbjudet är också det mest lockande.

Årets lag på idrottsgalan 2011 Stafettlandslaget Herrar. Längdskidor, det är lika mycket lagidrott som orientering...

Svar till inlägg av Ratad?, 2011-12-21 17:07:

Du tävlar inte för en svensk elitklubb va? Verkligheten ser inte ut i Sverige som i Schweiz. Här är det klubbarna som driver de flesta träningarna och verksamheten för den yppersta eliten.

Svar till inlägg av lilla my, 2011-12-21 17:30:

Det är ju en skapligt stor skillnad på att vara med ett annat fotbollslag än en annan orienteringskubb. Fotbollslaget måste bli samspelta för att kunna prestera, eftersom att det är ett lag. Orienterarna behöver inte bli samspelta på det sättet för att prestera. Däremot så får man anpassa sig efter nivå när man vill vara med en annan klubb och träna. Jag skulle till exempel inte börja träna med malungs elit bara för att jag behöver träna med en klubb och råkat flytta dit (det är ett exempel), utan jag kanske söker mig till några andra av klubbens träningar som passar mig lite bättre där jag inte förstör.
Sen är det väldigt idiotiskt att jämföra fotboll och orietering, eftersom att det ena är en lagsport och det andra en individuell sport.

ToreH80>> Gillar det du säger! Alla ska inte inbilla sig att få vara välkomna och komma och träna överallt.

Till er andra>> Jag sticker ner till Barcelona nu, Messi och grabbarna ska träna avslut, jag joinar!

Svar till inlägg av .,.,.,.,.,, 2011-12-21 15:31:

Ja ToreH80:s inställning blir man verkligen mörkrädd av...

Förstår för övrigt inte problemet bakom denna diskussion. Bor man på en ort och tränar med en klubb där är det väl självklart att man är medlem. Sedan att man inte tävlar för denna klubb är en annan femma som kan ha flera olika förklaringar.

Intressant att notera är att ToreH50 tydligen anser att det är klubbens ansvar att se till att yppersta eliten får bra träning. Det trodde jag var distrikt, regioner och förbund som ansvarade för. Så ser det ju ut i världens bästa OL-land Schweiz. Där är det ju ingen som behöver byta klubb för att komma i åtnjutande av bättre träning. Klubbarna är små och många av världstjärnorna tävlar för klubbar som knappt får ihop ett tiomilalag.
Om Tore vill träna världsstjärnor så kanske han ska lämna klubbplanet och satsa på större uppgifter. Det finns ju många duktiga i distriktet.

Svar till inlägg av Mas, 2011-12-21 15:09:

Det är ju bara för att det finns så många brevlådelöpare i Dalarna.

Svar till inlägg av j, 2011-12-21 15:40:

Det måste vara fel med klubbID i Eventor. Annars kommer man med i listan bara man startat i en öppen bana

Svar till inlägg av Masen, 2011-12-21 15:34:

Nej, det är klart det är en stor klubb. Men de har oväntat få som springer 6 tävlingar på ett år. Jag trodde de var mycket större. De har bara 35 herrar. Det kan man jämföra med en klubb som Malung som har 44 st. Det förvånar mig.

Efter inlägget från j blev också jag lite intresserad av SNO. Och en så liten klubb är det ju inte. Visst det finns inte så många som är rankade. Men jag kollade resultatlistan från Södermanlands DM på lång. Där var det 68 startande från SNO och lägg därtill ett antal som inte startade. Här kan man även se att det är en klubb med aktiva i alla åldrar.

Svar till inlägg av ToreH50, 2011-12-21 14:44:

Hoppas verkligen för sno och resten av orienteringssverige att Tore är den enda ledaren som tänker så här. Vet inte om jag ska tycka synd om honom eller bara skaka på huvudet och tänka idi..
gör nog båda

Inte för att det har så mycket med den här tråden att göra, och jag vet inte vad jag vill komma med det. Men jag blev bara lite nyfiken på vad SNO är för slags klubb så jag kollade runt lite. Det som slog mig mest var vad få tävlande de har jämfört med många andra klubbar. Jag trodde de var mycket större. http://eventor.orientering.se/Ranking/Club/Index/187
Men de kanske mest tränar på sina hemliga träningar?

Svar till inlägg av Mas, 2011-12-21 15:09:

Personligen tror jag att Tores / SNO:s inställning fungerar mycket bra i många sammanhang.

Svar till inlägg av GH, 2011-12-20 14:38:

Tack GH för att det finns riktiga ledare i SNO också ! Skulle fler ha den inställningen som Tore så vore orienteringen snart dö tyvärr. Kolla in Dalaoffensiven där ALLA är hjärtligt välkomna att delta elit som motionär oavsett klubbtillhörighet. Jag tror absolut INTE att klubbkänslan i dalaklubbarna är nå sämre än i SNO för att de kör öppna träningar för alla. Så summan av allt detta blir nog att Tore INTE är representativ för en ledare med rätt inställning för att få orienteringssporten att växa.

Jag märker att många här inte förstår varför det är bra att ha klubbkänsla>>I alla klubbar behövs ledare. För att arbetet inte ska bli för tunga ledarna ska man sprida ut arbetet på många ledare. Mottot "många ledare ska göra lite och få ledare ska göra mycket". Det blir då viktigt att få klubbmedlemmarna att känna delaktighet och ansvar. Vi-känslan är viktig för det.
Vi-känslan är också viktig för tävlingsverksamheten både på stora och små tävlingar. Vill klubben kraftsamla till en stor tävling som 10mila är det viktigt att ha bra tävlande men också många engagerade ledare så de tävlande får så mycket som möjligt serverat av ledarna. Men även för små tävlingar är klubbkänslan viktig. Hur liten tävlingen än är ska man ha vimpel. Man ska ha klubb-overallen. Man ska känna att vi är här och tävlar tillsammans. Tänk dig en vanlig tävling ifall det inte fanns klubb-vimplar, inte fanns klubb-overaller. Då skulle det vara svårt att hitta varandra på TC. Klubben skulle splittras upp i mindre grupper. Om det vore så på alla tävlingar skulle klubbgemenskapen och klubbkänslan minska. Det skulle då bli svårare att få klubbmedlemmarna att känna sig delaktiga och ta ledar-ansvar. Det skulle bli så att "få ledare får göra mycket och många klubbmedlemmar gör ingenting".

Om man skulle ha som princip att alla som tävlar ska lägga ned 1 timme i veckan på ledararbete, så skulle man märka att det finns många som bara vill glida med utan att göra något ledararbete. Den principen hörde jag första gången ungefär 1995 från Signar Eriksson just avgående förbundskapten för damlandslaget. Den principen är bara att glömma. Det går inte att genomföra. Däremot den snällare principen "Få ledare ska göra mycket och många ledare ska göra lite" är genomförbar och funkar i flera klubbar.

Nu finns det en flytande skala från mycket aktiva ledare (vilket jag räknas som) till mindre aktiva ledare, till folk som är motionärer eller tävlar på en låg nivå osv. Men i andra extrem-änden finns det orienterare som anser att dom bara behöver träna och tävla och inte ta något ledaransvar. Allt annat ska serveras till dom. Dom ska kunna vara med på vilken träning som helst, kunna springa vilken tävling som helst. Allt ska bara finnas.

Kurre skrev i "När går gränsen" att någonstans måste väl gränsen gå.

Mitt svar blev att man kan se på problemet ur många synvinklar, ur de som tillhör en annan klubb men kommer på min klubbs träning, ur de som tillhör min klubb och är med på träningen och ur ledarnas synvinkel.

Mitt svar blev att de som tillhör en annan klubb men kommer till min klubbs träning för det första inte har rätt att komma, man har bara rätt att komma på sin egen klubbs träning. Men jag och de flesta ledare blundar för det för jag vet att det alltid har och alltid kommer att vara några orienterare från min klubb som tränar med andra klubbar. Men de som tränar med en annan klubb ska sköta det diskret så det inte stör klubbkänslan och det inte retar en ledare som jag, för det är en brännhet fråga för en ledare som jag.

Och så en kommentar till JJ>>som tror att SNO har hemligheter på träningarna>>Jag skulle önska att det vore så men sanningen är att all orienteringskunskap är känd, SNO (vi) har ingen fördel på de stora kavlarna jämfört med de andra elitklubbarna på samma nivå. Det går att bli världsmästare om man springer för en liten klubb - men man får lägga ned ett otroligt jobb vid sidan av träningarna som man slipper i en storklubb där man får allt serverat.
Du ska tänka på att en elitorienterare på högsta Sverigenivå vill ha både mängd och kvalitet i träningen. det fordrar antingen 50% tid till planering och förberedelser jämfört med träningstiden eller så är man med i en klubb där allt redan finns förberett. Det är bara att skriva in träningen i almanackan och åka dit så får man en högkvalitativ träning. Och du ska tänka på tävlingarna. Om du ska springa 10mila, jukola, SM och elitserien + några mindre tävlingar + minst 3 läger så blir det en väldig mängd planerande med resor, boende osv. Tävlar du dessutom på världsnivå så är års-schemat fyllt. Om du är med i en stor klubb så behöver du bara pricka in tävlingarna och lägren i almanackan så fixar ledarna allt runtomkring. Då har du väldigt mycket tid sparad.

Ska man fixa allt själv blir det svackor ibland och därför blir resultaten varierande. Orsaken till att SNO alltid är med i toppen på de stora tävlingarna är att SNO har stabilast och mest erfaren ledarorganisation- med minst svackor. Däremot är all orienteringskunskap redan känd och SNO har egentligen ingen fördel framför andra klubbar på de stora tävlingarna.

Vi vill naturligtvis hålla vår kunskap för oss själva, speciellt Micke Wehlins OL-kunskap - som ändå ingen annan än vi är intresserade av, men vi märker ju att andra elitklubbar har samma kunskap, eller åtminstone samma nivå på kunskapen. Och det kommer och går orienterare från oss till andra klubbar som tar med sig kunskap från andra till oss och kunskap från oss till andra. Så vi har ingen fördel jämfört med andra elitklubbar på samma nivå.

Sekt? Huamej då! Räcker det inte med att halva OL-Sverige är med i gubb och gumsekterna? Ska även SNO bli sekt då vetetusan vart det barkar

Svar till inlägg av ToreH50, 2011-12-19 11:41:

1. "För alla klubbar från den största till den minsta är det viktigaste klubbkänslan. Det viktigaste är att samla så många som möjligt på tisdags/onsdags/torsdags-klubbkvällen med träning. Detta är viktigt för klubbkänslan, klubbgemenskapen. Andra träningar har samma betydelse. Alla klubbträningar är viktiga för klubbkänslan. Det är inte bara en träning utan gemensamma träningar är också sociala, har betydelse för inspiration, intresse, motivation."

2. "Klubbens "Vi"-känsla störs om det är orienterare utifrån med på träningen."

3. "Jag hänger ut/plockar in över 1000 kontroller om året och ansvarar för 40-50 träningar om året."

4. "I min klubb finns det alltid ett antal som bor tillfälligt, för längre tid eller permanent på annan ort långt härifrån. Dom tränar med klubben på orten. Det argumentet gör att jag är beredd att låta ett mindre antal orienterare från andra klubbar träna med oss."

(Skulle inte de utflyttade finnas så skulle du försöka förbjuda inflyttade att vara med?!)


5. "Dom som tränar med andra klubbar ska sköta det diskret så man inte stör klubbkänslan och klubbgemenskapen. (...) Man ska sköta det diskret och snyggt för det är en brännhet fråga för ledare som jag."

Ta inte detta fel nu, men på grundval av ovanstående fem citeringar reagerar jag såhär: Undra om din förening löper risk att förvandlas till en sekt om du får stort inflytande över den?

Svar till inlägg av ToreH50, 2011-12-19 11:41:

Finns du ? Troligen ett troll...

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2011-12-20 13:28:

Jo, jag glömde dra dit en " ;) " efter mitt förra inlägg. Det är väl bäst att tydligt markera när man är ironisk.

I SNO där jag är ansvarig för elitgruppen är alla välkomna att vara med och träna oavsett klubbtillhörighet..

Svar till inlägg av jj, 2011-12-20 12:32:

Peroxisom-Proliferator-aktiverad δ-receptor(PPARδ)-agonister?

Svar till inlägg av Karlkarl, 2011-12-20 10:09:

Tack vare sånna som dig att de blir kombinationslag på kavlar..

Svar till inlägg av Zerbembasqwibo, 2011-12-20 11:27:

Jag tror att Tore och SNO har något hemligt på träningarna som de inte vill att andra ska få reda på. Vad kan detta vara?

Svar till inlägg av 1981, 2011-12-20 11:14:

Medlem i en klubb, tränar med en annan, byter till en tredje?

Det kan ju vara så enkelt att varken den första eller andra klubben var rätt just nu eller för framtiden!
Orientering är en individuell idrott, men man får ta vara på den gemenskap som finns och så att det känns bra och är roligt. Man kan inte tycka synd om "klubben" om den inte fyller rätt funktion för individen. Bättre att någon byter än lägger av, även om det kan kännas trist för dom som lämnas.

Helt fel har väl inte ToreH50 om det nu stämmer att han representerar SNO: hur många svenska lag slår dem på de stora stafetterna?

Svar till inlägg av Ratad?, 2011-12-20 10:35:

Om man regelbundet tränar med EN klubb bör man inte under den perioden byta till en annan. Men inget är svart och vitt och måste bedömas från fall till fall.