10mila har precis avslutats och jag kan nästan utan tvivel säga att det var det bästa 10mila jag varit på. Ljusshow vid målgång, riktigt bra produktion för att följa tävlingen och mamma hade tagit med en vinterjacka till mig (it´s the little things). Jag delar inte riktigt meningen att det var för lite gps, tycker det tar bort spänningen lite när man vet hur löparna springer hela tiden. 

Men det sägs inte helt utan tvivel. 

Idag i omklädningsrummet blev det en livad diskussion. Jag nämnde det där med att damerna minsann också borde få springa natt och då tog det fart. Vi var inte helt överens om hur det borde gå till, och alla var definitivt inte övertygade om att det borde ändras. 

Att damkaveln inte har lika många sträckor är förståeligt, det är fler män än kvinnor som orienterar. Att damkaveln alla år jag sprungit, sen 2006, haft samma sträckupplägg, är tråkigt. När starten på herrkaveln gick kommenterar de i speakern att årets sträcklängder antagligen vållat huvudbry och diskussioner i flera klubbar. Jag vill också diskutera vem som borde springa vilken sträcka. Inte bara ta samma som förra året. 

Jag väljer att säga herrkaveln. För även om det iår blev mer tydligt att stafetten med 10 sträckor är den som heter 10mila, så är det ju hur det än vrids och vänds på en herrkavel. Iår följdes några kompletta damlag, och speakern höll också koll på hur de låg till jämfört med varandra. Men det ”vinnande” damlaget fick inget pris. Jag ser inte damlag i herrkaveln som något positivt. Kommer det med tiden bli en damklass på 10mila och en damkavel? Då urlakas bara den redan mindre uppmärksammade damkaveln. 

”Men min klubb skulle inte få något lag om det blev fler sträckor, tanterna vill ju inte springa” Hur kommer det sig att gubbar vill springa men inte tanter? Jag tror inte att det kan vara så att tanter skulle vara mindre tävlingsinriktade, mindre orienteringsentusiaster eller mindre av något annat. Jag tror att tanterna inte är med idag för att de inte behövs, det finns alltid någon yngre som får chansen istället. Men om de behövs, då tror jag att tanterna vill vara med. Jag vill bli en sån tant. 

”Men jag springer ju aldrig natt” Nej, och varför är det så? Kan det ha något att göra med att det bara finns en värdetävling per år? Nattorientering, teknisk krävande och kräver fullt fokus hela tiden. Tänk vad många tjejer som skulle utveckla sin orienteringsteknik om de började träna mer nattorientering. Enligt mina erfarenheter gör damer generellt mer bommar än herrar, jag kan ha fel, men tänk om lite nattorientering är allt som behövs. 

När det kommer upp att damerna ska springa natt så sägs det ofta att det är jobbigt för speakern att hålla koll på två stafetter samtidigt. Vad sägs om vartannat år nattkavel för herrarna respektive damerna? Herrarna kan förstås dubbla och vara med på natten de år då de springer på dagen. Men rena herrlag kommer självfallet inte premieras. Fast jag vill ju att alla ska få chansen att tävla på lika villkor, på natten, jag tror att speakern fixar det. Den bästa lösningen som jag kan se är att damerna startar kring 03. Det skulle ge 1 - 2 nattsträckor, långsammare lag - mer dag. Kanske 6 eller 7 sträckor totalt, vilket skulle ge en målgång kring 08. Låt damernas målgång vara slutshowen. 

Jag vet att inte alla tycker som jag. Men jag tror att jag talar för alla damer när jag säger att förändring är välkommet. Om så endast för att ändra vilken sträcka som är kort och rak. Efter att förklarat min idé där i omklädningsrummet så tror jag att några i alla fall blev lite omvända. Och taggade. Vem skulle ta nattstarten i din klubb?


Jenny Bengtsson, Långhundra IF