Svensk orientering har tappat utövare konstant sedan 1985. Det förslag till ny verksamhetsplan som ligger innebär ganska så radikala förändringar. Förbundsordförande Lena Larsson motiverar detta i senaste Skogssport med att tidigare verksamhetsplaner inte har gett fler medlemmar. Det är förvisso ett korrekt påstående, men behöver det verkligen vara orienteringens verksamhet det är fel på? Ett företag kan ha världens bästa produkt, marknadsföring, kundkommunikation och pris. Ändå är det ingen garanti för att kunden vill ha produkten. Den kanske inte är tillräckligt intressant helt enkelt? Sedan finns det konkurrens. Orienteringen har konkurrens, inte minst av andra idrotter men också andra intressen. Det finns andra värden i livet idag jämfört med 1985. Det finns ungdomar idag som spelar datorspel som aldrig förr. Det finns internet som kopplar greppet på ungdomarna medan spontanidrott är ett minne blott. Det finns ett samhälle som inte verkar förstå vikten av idrott i skolan, även om nu just orientering fortfarande är obligatorisk. Är det verkligen bara vi själva som bär skulden för att vi tappar utövare? Vad är det som säger att vi inte hade tappat ännu fler om vi gjort annorlunda?

Vill vi verkligen veta varför dagens orienterare orienterar borde vi börja med att ställa oss just den frågan – varför orienterar vi? Varför orienterar du som läser det här? Denna grundläggande fråga verkar inte ha funnits med i SOFTs interna medlemsundersökning som i stor grad har legat till grund för den version av verksamhetsplan som nu ligger. Inte heller verkar frågan i den externa marknadsundersökningen ha funnits med om vad som skulle krävas för att få gemene man att börja orientera. Utgångspunkten verkar istället ligga i att klubbarna enligt medlemsundersökningen bedriver tävlings-, tränings-, motions- samt barn- och ungdomsverksamhet - kort och gott, orienteringsverksamhet - och att förbundet därför inte behöver göra detta. Man kan undra vad frågeställaren hade förväntat sig för svar på frågan vilken verksamhet klubbarna bedriver och vill bedriva, men slutsatsen man drar är alltså att SOFT ska göra det jobb klubbarna inte gör. Detta består till stor del i marknadsföring och kommunikation. 

SOFT har fått stark kritik för både innehållet i sin nya verksamhetsplan och den dåliga förankringen i rörelsen. Allt har gått väldigt snabbt och en konsekvensanalys har saknats. I Skogssport kan vi läsa om att distrikten inte accepterar att förbundet i form av minskad kanslipersonal vill dra ner på kärnverksamheten och istället anställa nya på kommunikation. OL Alternativet tog upp ämnet i två artiklar här på Orienterare.nu sent i höstas, men var kanske för tidigt ute. Nu verkar även rörelsen peka på just samma brister. Till råga på allt har uppsägningar på kansliet redan skett, trots att rörelsen via förbundsmötet ännu inte har antagit någon ny verksamhetsplan. Personalfrågor ligger normalt på förbundschefen och är inget styrelsen eller förbundsmötet ska besluta om. Detta betonar också Lena i Skogssport-artikeln. Till saken hör bara att den typ av uppsägningar det nu är fråga om påverkar en rörelse på kanske 90 000 medlemmar. Naturligtvis väcker det reaktioner.

Av intervjun med förbundsordföranden i Skogssport får man dock intrycket att det är rörelsen som inte förstår. Att man har missuppfattat. I samma andetag menar Lena att förbundet nu inte får råd att på allvar jobba med kommunikation och begreppen öppenhet, synlighet och tillgänglighet. Om vi bortser från att förbundet idag har en kommunikationschef på 75 % som inte fanns i organisationen för ett drygt år sedan, vad är det som hindrar att förbundet satsar på utbildning inom marknadsföring och kommunikation? Utbildning hos arrangörer, hos ungdomsledare som ska ut i skolorna, hos ansvariga för naturpasset osv. På samma sätt, vad är det som hindrar att samma typ av utbildning bedrivs vid de konferenser SOFT centralt anordnar eller alla de distriktsträffar som arrangeras varje år runt om i landet? Det borde vara i rörelsen verksamheten sker, inte på förbundet. Förbundet finns till för rörelsen och inte tvärtom. Dessutom, klubbarna kanske visst gärna arbetar med marknadsföring och kommunikation, bara de får relevant utbildning. Tyvärr ställdes heller aldrig den frågan i medlemsundersökningen. 

Under styrelsens möte idag onsdag ska förslaget till verksamhetsplan inför förbundsmötet spikas. Hur mycket kommer man att lyssna på rörelsen och hur mycket mera förståelse vill man ha? Med tanke på artiklarna i Skogssport kan man fundera på om inte den slutgiltiga verksamhetsplanen som antas av förbundsmötet i mars riskerar bli ett resultat av vem som missförstår vem minst.